2010-05-20 På självaste födelsedagen loggar han in. En ny fas är härmed inledd. Jag tar en paus ifrån min svenska sida. I alla fall på skivfronten. jag kommer att göra en del gig i sommar där jag sjunger mina svenska låtar, men detta i ett mindre sammanhang. JAG HAR GJORT KLART MIN ENGELSKA SKIVA. Den är cool. Jag kommer att starta en blogg där all info kring den kommer att läggas upp. Klicka på bilden för att komma till sidan: 2009 - 06 - 10 Efter stormen kommer lugnet. Jag fyllde år för ett litet tag sen, det betydde inte så mycket, jag trivs i min ålder, den ålder jag uppnått, de erfarenheter jag samlat på mig. Det känns faktiskt ganska skönt att göra det jag gör nu. Jag slappnar av mer och mer, försöker leva i nuet och uppskatta de små sakerna, njutningarna som är så viktiga. Att älska, att äta, att se och uppleva naturen, att röra på sig, att skriva, att sjunga. det behöver inte vara så storslaget. Det räcker med en liten stund då och då där man uppnår och kommer framåt lite grann. Sitter just nu och skriver om lite texter till min kommande skiva. Musiken känns lite spretig, men när jag lyssnar uppfylls jag av skaparkraft och gillar det jag hör. Det är lite poppigt och lite souligt, varmt , och svänger. Ingen stress, bara mala på lite grann så får vi se vad det blir. har inte satt upp några direkta tidsramar. det viktigaste är att det känns genuint och personligt. Stonefunkers blev en riktig succé och en kul upplevelse. Det kommer mera. det tror jag nog. men viktigt att inte bygga upp för stora förväntningar och hoppas på de största evenemangen. vi har tid, vi kan ta det med ro. livet rullar på... 2009-05-19 Det är konstigt, det är konstigt, men jag trivs i situationen och jag accepterar att fallet är som det är. Stonefunkers har ännu en gång invaderat mitt sinne och flyttat undan min solomusik till vilande plats för tillfället ( jag ser dock fram emot de stunder då min musik flyttas fram i första rum igen.. om ett par veckor kanske?) . Det kändes helt naturligt och delvis underbart att bara studsa runt igår ute vid Röda Sten. Ett företagsgig, vårt första framträdande i denna kostym sedan ??? ja Fronkpack och Conan o ADL var väl alla med nånstans runt 1992-94 tror jag, sen försvann de en efter en. Men, som om ingen tid alls förflutit sammanfogade vi oss och blev till en enhet igen. Jag hoppade runt i snickarbyxor, glasögon, skrek, sjöng och vrålade ut min funkglädje. Musiken lät precis så primitiv som den bör göra. Tack till broder T som styrt in skeppet i trygg funkhamn, eller kanske ut på öppet go-go hav. Det är slagverk, percussion och jag själv står där och bankar på ko-klockor och congas. Kommer vi att fortsätta? Vi bör spela vidare (oj så högtravande det där lät hö hö), Sverige, Europa behöver den här musiken, vi fyller ett tomrum, självklart att det är så. ADL, han är fantastisk, och har växt, blivit mognare, ja allihop är vi lite äldre, men gnistan finns där och glädjen och de där små taggarna, rospiggarna som sitter i och gör att vi "feel the pain", att vi trots allt har en nerv omkring oss som gör det hela intressant och spännande för publiken att skåda.. Det blir ett spännande projekt att fortsatt delta i. 2009-04-21 TIDEN GÅR SÅ FÖRBANNAT SNABBT. Jag är hemmajobbare idag och försöker få till den där känslan, men svår att framkalla. Jag vaknade i morse och hade massa intressanta idéer. Men om man inte skriver ner dessa bums så bleknar de bort så sakteliga. Jo just det scenkläder med Stora S. Vad ska det bli där? Jag vaknade till och började tänka på overaller och snickarbyxor. Jag hade faktiskt sådana i början av vår karriär. Gröna, som jag fått av GBGs hamn. Vi hade alla nästan kläder från hamnen. Nu är det bara Möller kvar där Nere. Black Ingvars gamle sångare som klivit fram som en miniHoffa för hamnarbetarna. Tänker på säsong två av The Wire. Korruption och mord och knark i hamnmiljö. Det var en bra säsong i januari när jag låg där med godis och tyckte synd om mig själv. Nu är det träningskillen EMRIK som vaknat till liv. Inget nikotin på två och en halv dag. Jag tar lite nikotinfritt snus för att lura hjärnan. Det funkar faktiskt riktigt bra. Men de där konstiga sugen som jag läst om kommer titt som tätt. Vilken läskig drog detta är. Nikotin. Snart ska jag ner och ta foton för Kulturförvaltningen och deras nisse Nestor, vilken snurrig kis. Jag orkar mycket mer om jag orkar lite till och stänger gapet ibland. 20090325 Omtumlande dagar. En underbar vecka i Champoluc med strålande sol och carving nonstop ( plus offpist och lite hot dog mogul skiing). En riktig friluftsperiod, upp kvart över sju, frukost, ut i backen vid nio, hem kl. fem, dusch, lite vila, trerätters middag, lite softing och sen sova, upprepad procedur. Passade mig perfekt. Kom hem och iscensatte stora S återkomst till scenerna via pressutskick och planering. Skräckblandad förtjusning är uttrycket jag kommer tillbaka till. Gamla tider blir som nya och förvandlingen är kul och lite smärtsam. MEN, det behövs verkligen lite rytm och reson i Sverige 2009. Cro magnon deluxe. Här är ett utdrag ur press-releasen, passa på att bli myspacevän med STF 2010 också! "Vi vill göra årets råaste comeback alla kategorier." Hur det tas emot får framtiden avgöra, men repetitionerna med 80-talsversionen av Stonefunkers vittnar om ett band som äntligen befinner sig i sin samtid. Troligen får man gå tillbaks till tiden strax innan första 12an "Turn it up", för att beskriva nuläget. "Skivbolagen vägrade vårt skramliga och percussiva GoGo-mangel, nu hoppar vi drygt 20 år tillbaks i tiden å låter precis så som vi ville från början" Stonefunkers medlemmar möttes under tidigt 80-tal då Hiphopen fick sitt första genombrott i Sverige. I början var det Skateboard till Rappers Delight, senare Run DMC och Public Enemy, men när instrumenten plockades fram blev det en hybrid, mellan Washingtons GoGo-scen och dåtidens HipHop som formade Stonefunkers. Kanske den felande länken mellan amerikansk å europeisk musikkultur? Eller en "Cro Magnon Deluxe" som dom själva kallat sin musik många gånger. Under många och långa sommarnätter på sent 80-tal härjade dom fritt på Göteborgs svartklubbar och spred sin Göteborgspatenterade GoGoFunk. Alla låtarna utgick från ett tungt sugande GoGo-groove och alla låtar framfördes utan paus. Deras publik var en hängiven skara och med Stonefunkers "Call & Response" refränger hölls showen igång långt in på småtimmarna. Skivbolagen gillade energin i livesoundet men hörde inga låtar. En kompromiss inleddes och sakta försvann det råa evighetsgroovet på svartklubbarna till förmån för "riktiga låtar" på radion. "de é väl det man brukar kalla utveckling, men för oss blev det mest invecklat" Framgångarna på 90-talet med skivan "No Problem 94" gav dock bandet snabba cash och viss framgång utanför Sveriges gränser, men tyvärr brakade allt samman efter ett antal europaturnéer. Medlemmar hoppade av i rask takt och plötsligt fanns det inget band kvar längre. "Polenturnén runt 95-96 måste varit vårt absoluta lågvattenmärke, bara en gitarr, en bassynt, trummor å massa sprit!... vilket band! ha ha ha" Stonefunkers 2010 vet med andra ord, både vad dom ska göra och inte göra. Dom i bandet som skejtade på 80-talet skejtar igen och numera är det alltid tre slagverkare på scen. "Den här gången är vi inte så ensamma, Timbuktu & Damn å alla HipHopgrupper som vuxit fram under tiden, det känns tryggt där ute" Allt startar den 21-23 maj i Göteborg med fyra konserter. En historisk helg redan på förhand. // STF 2010 (M-Rock, ADL, Top-Steen, Conan, Cheezo, Davono, Storm, Gonzo, Jean Louis & Fronkpack) 21 maj, Musikens Hus // All nighter med DJ's, Gästartister, Open Mic. 22 maj Pustervik // Friday I'm in Love // lateningtshow 23 maj, Röda Sten // Cocktailparty // matiné 23 maj, Nefertiti Beat – Allnighter, Dj's, Open Mic, Gäster http://www.myspace.com/stonefunkers 2009-02-22 – Vaknade tidigt. Snö ute, regnblött, trist. Ställde mig på balkongen, rökte, blev blöt, kände äckel över rökningen. Femton låtar, nya, klara. Grunden är lagd. Jag orkar inte riktigt tänka in fortsättningen. Det är så mycket självförtroende som måste till, tillit. Sjunga, körer, percussion, blås? Såg ett jobb jag kanske ska söka. Borde sätta mig med ansökan, men det tar emot. Vill jag jobba? Repade för första gången med S igår. Det var som att förflytta sig med tidskapsel 15 år tillbaka i tiden. Samma snack, samma tröga process, milsvid skillnad mot det andra bandet, men ett sväng som födde hopp om nåt kul. Behöver hitta ny bokare och få igång spelandet igen. Jag har lite långsam fart just nu. Jobbet i Kungälv går på, rullar, men det känns bra att det är tidsbestämt, att nåt nytt måste komma sen. Kom hem trött igår, orkade ingenting förutom att värma lasagne och göra en sallad. Såg på melodifestivalen och skrattade till en början, men blev alltmer beklämd över att jag låg där och tittade på denna meningslöshet. Ett skämt, en ickehändelse som fått så stort utrymme. Varför läste jag eftersnacket i morgonbladet också? Hoppas festivalen självdör snart så jag slipper. Jag vet, det är bara att stänga av , göra annat och inte titta. Hade ju Wong Kar Wais nya film, men nej det fick bli en skrikande programledare, läskige Alexander Bard istället mm.. och Micke Rickfors utan hals ( såg det ut som). Lite kul, om man nu ska hitta nåt, att Rodde från infinite Mass gick vidare med sin bit. Ljuspunkt. Det vita snötäcket lyser upp. Åstol 08 E slick i hamnen 2009-02-20 – Första inspelningsdagen klar. Ny skiva tar sina första stapplande steg. Processen är igång. Det blev massa sköna grooves. Får se vad det blir av det hela. Det blir ju väldigt traditionellt med engelska, men samtidigt känns många av texterna ganska bra faktiskt. Men det är väl klart att det svenska språket ger en mer personlig prägel på det hela. Nu tvekar jag igen..varför? Lättheten i inspelningsarbetet har dock varit skönt. Jag var så jäkla nervös igår att vi inte skulle hinna med, tekniken skulle gå fel, datorer krångla och allt det där. Elva grunder hann vi med. Nåt typ av rekord kanske. Det är så lätt med följsamma och positiva musiker. Torsten är också en trygg inspelare, trycker på rec och ger bra omdömen om det behövs. Vintern har omfamnat Göteborg. Idag fortsätter vi med de sista spåren. Sen följer fortsättning, sångpålägg, kanske lite blås, synthar, körer och mix, val av låtar. Musiken är organisk groove med rötterna i USA, så som allt annat jag gjort. Det kommer att svänga som fan när vi lirar detta live. Det känner man redan nu. En första försmak ges på lilla stället Jazzå i GBG den 29 mars. Skivan kanske är klar i samband med höstens skolstart 09, med en singel innan dess. Hoppas på det. Hoppas på mer snö så att man kan ta med längdskidorna ut och svettas lite runt Delsjöns golfbana. Fysisk rörelse, min uppladdning av batterier. gubbtröjan är på, julbord på åstol! Joel lundberg, emme och krippe ragnstam, alla låtskrivare till min mesta poplåt "kärleken är mäktig" Palle o M-rock innan funkgig..nice outfits..2007 höst. 2009-02-11 I sjukstugan sitter man och längtar efter semlor och andra bakverk. Skulle gått på hip-hop konsert med massa gamla usa-hjältar igår, men drabbades av ont i kroppen. Blev the Wire och pasta kyckling- hemlagad pesto istället. Bra så, men deppigt. Såg också Popcirkus. Jenny Wilson var en pärla, gillar henne och programmet var väl fint. Synd att alla dessa satsningar aldrig drar folk. Varför tittar 3 mille på melodifestivalen, det övergår mitt förstånd. Nåt ska väl svenska folket samlas kring. De andra två artisterna var dock helkassa. Mando diao som verkar kaxigt sympatiska hade inte mycket tryck i sin musik och Name the pet, var idiothajpad ung tjej, som visserligen hade lite bra beats bakom sig, men oj så fattigt, och att kalla lite singback live.. det är en skam mot exempelvis Jenny W som verkligen var live på ett bra sätt. 15 nya låtar har jag knåpat ihop inför nästa veckas inspelning. På engelska. Varför då? Ja , jag vet faktiskt inte.. för att jag lyssnar på engelska artister, är det så enkelt, att man vill sjunga på samma språk som sina favvisar. Efter denna skiva blir det dock svenska texter, kanske en bok, eller nåt annat. Om jag överlever vintern vill säga, Och Alliansens tväridiotiska politik. 2009-02-10 Det är mörkt så här års. Dimman var kommer den ifrån? Mjölkvitt som inte inbjuder till annan aktivitet än att skriva lite håglöst vid datorn, eller kanske gå ut på balkongen, ta en rök, gå in igen, knäppa på Tvn, stänga av, gå in och lägga sig i soffan en stund. Titta på den där tavlan som man tittat på så många gånger förr, halv abstrakt från 60-talet. Inte förstå mer än att det kommer andra dagar, andra tider. Hoppet som ändå tränger sig på om en inspelning av nya låtar med broder bakom spakarna och glada musiker som skiner upp då man tar med kaffe till replokalen. Hoppet av att lyssna på embryon av sånger, som omvandlas och blir till små mästerverk. Sverige som inte är klokt med en sinnessjuk regering som vill ha ännu mer kärnkraft och minnet av motstånd som försvinner i takt med alla platt-tv som bärs hem i parti och minut. The power of gothenburg. Denna stad. Varför är man kvar här egentligen. Lättja, slöhet och kärlek kanske. Motstånd mot förändring. Glädjeämnen i februari: Lars Norén Rocky 10 år The Wire Skateboard-åkning Sluta röka Åka skidor Mellanmål med bär o nötter ( Johan Croneman - DN-08) 2008-12-30 GOTT NYTT ÅR Man börjar tänka på alla bra saker som hänt och alla trevliga människor man mött och de tråkiga sakerna och året som gått och maten och resorna. Tänk tänk tänk vad lite man minns. Sån tur att jag har lite minnesanteckningar, bilder, foton, en annan dagbok och människor i närheten som kan fylla i. Måste tänka tänka tänka. Det är jobbigt att tänka, att skriva att se det enkla i det svåra att skriva texter. Bra bra bra.. vad är det som är bra det som hänt 2008? Jag älskar min vän Vi har rest lite grann.. Egypten, Kreta, Sverige Jag själv, åkt skidor i France- valdisere, åkt skateboardslalom i Tjeckien Arrangerat VM i Skateboard-Slalom i Slottsskogen-GBG. Ätit god mat, lagat god mat ibland, inte varit så skadad spelat tennis, badminton, pingis, sprungit, köpt nya spring skor Varit nere i Ängelhom, skrivit nya låtar Släppt en ny skiva 12 låtar- Soul Swedish Man, spelat live mer än vanligt. Spelat med massa olika musiker, men haft en kärna med Agge, Bellnäs, Dan Helgesen, Holger, Tolsson, Lade, Kent, mina sthlms-musiker. Ledsen över dålig kritik, glad över bra kritik, glad när mänskor sagt till mig att jag är bra. Glad glad glad. Sjöng i Tv och radio lite då och då. Jag syntes, jag var och är. Jobbat i Kungälv hela året. Jag på ett jobb i ett år, en veteran, tråkigt ibland, men kul och inte svårt. Det är kul att jobba också. Jag förstår folk som jobbar. Oj, det är många saker som händer, som kan hända på ett år. Jag håller igång. Ingen som vet ingen som vet. Erfarenhet är gott nog Nyfikenhet bättre 2008-12-06 - Jag blir så trött. Det är nästan helt svart därute. Härinne i värmen kräks min sambo, sover nu. Jag har varit på möte i Varberg. Körde snabbt därifrån. Det är mörkt därute. Jag har en massa saker som jag borde ta itu med. Orkar inte. Det räcker, ibland räcker det. Tiden räcker inte till, men den går ändå. Lyssnar på min egen röst, blir trött, men fortsätter lyssna, kräks på mig själv, eller är det min sambo. Hon sover, jag lyssnar, det är mörkt därute. Sjukdom kan låta som någonting annat. En bitterhet, en böld som man vill få bort. 2008-12-05 – Nu har man synts i TV lite grann och det är ju alltid kul. PÅ Spåret. Jag gjorde i alla fall en låt fint, Inbjudan till bohuslän. Är så trött i dag och andra dagar, inte den där kicken i kroppen, styrkan att jobba på och vara aktiv. Kanske är det vädret? Har tackat nej till både lunch och pianospel i dag.. Känner mig märkvärdigt seg. Bitter, bitterheten över andras framgång. Jag hatar Ebbot och Ralf Gyllenhammar. Nej, jag bara skojar och Marcus Birro och alla andra man känner som det går bra för. Själv förbereder jag ännu en stipendieansökan, en ny attack mot medierna, en massa olika alternativ för att få synas komma fram, få jobb, pengar, kunna slappna av. Jag klagar, jag bode vara glad över att Johan croneman skriver fint i dagens DN om mig. Jag borde vara lyckligare än jag är, men icke. Jag är bitter på mitt liv so far. Det går över.. en låt.. det går över, bara man väntar lite så går det över. Ulf Lundell, detr går över.. för honom är det snart slut. Jag undrar vem som dör först, Freddie Wadling, Ulf Lundell, Ebbot, eller Ralf Gyllenhammar. Frddie verkar ju ganska risig, men han sjunger bäst av de fyra, Ulf är väl äldst tror jag, Ebbot är tjockast och sjunger också bra. Ralf håller nog länge. Jag måste ut och springa.. Jag ska gå ner tio kilo. Sluta äta godis, sluta vara tjock, bli en smal knubbis igen. 2008-11-19 Jag har varit sjuk i tre långa dagar. Den första riktigt dålig, sängliggande, orkade inte läsa, eller knappt titta på TV. Igår gick jag loss lite mer, satt framför datorn och skapade lite grejor. Jag försöker att hitta ett eget uttryck också. Jag måste bli lite mer självständig om jag ska kunna överleva i denna bransch. Jag borde ta chansen att lära mig allt. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Vet inte om uttrycket är så relevant och passar in på mig, men vadå? Jag började med lite pianolektioner för ett år sen… men trots det plinkar jag på samma sätt nu. Vill köpa en gitarr, och utveckla och lära mig mer om musikprogrammering. Men jag är så jäkla slarvig. Jag borde faktiskt gå en kurs. Hittade faktiskt en manual på nätet. Kanske kan gå den vägen. Febern, den febern. Läste om gamla fans och artister och att gamla fans alltid vill ha sin artist så som de vant sig. De väntar ut och förhoppningsvis kommer artisten tillbaka till gammal form. Jag själv har ändrat kurs ganska rejält. Jag borde väl egentligen aldrig gått den där vägen med funk & svett & tårar. Det är klart att jag borde, en fantastisk resa, men så smärtsam i efterhand. Den vägen jag borde gått är väl den invanda och inte det där stickspåret med svenska som sen blev nånting större och liksom jag då 2008. Det svåra med att lämna ett tillstånd för ett annat. Svårigheten att växa fullt ut. Växa färdigt, våga växa och bli någonting, en färdig, flygfärdig fågel fenix. Rakt ner i askan. Jag läser Birgitta Stenberg, den unga, som nyss börjat. Nu är hon 76 tror jag. På väg att avsluta en sissta självbiografisk del. Hon är vacker och stolt. Min idol. Mest kvinnor där om jag verkligen tänker till, kvinnor och trötta gamla män, gubbar skulle en del säga. 2008-10-23 EMRIK släpper ny radio-singel från senaste skivan SOUL SWEDISH MAN...( det vet man väl aldrig om det blir en "radio"-singel, men nåt måste man ju skriva) Det blir en ANDNINGSPAUS. Jag skrev den i en gul stuga på Koster. Det visade sig senare, när jag läste Pluras blogg, att han, samtidigt som jag, suttit på andra sidan sundet och stekt fisk, eller nåt. Han skrev kanske lite låtar, han med. Det snöade. Jag gick bort mot Basteviken och fick ideén till en sunkig refräng, en sångmelodi, lite tvekande, men ändå igenkänning. Tillbaka till den gula stugan. Ett sms hade kommit från ett gammalt ligg. Hon ville ligga igen, men inte jag ( sen anmälde hon Pontus Kåmark för nåt, men han klarade sig). Jag skrev om ensamheten och längtan efter nåt bättre(tjejen?) . Låten blev som Dire Straits. Det var så jag tänkte när jag ett år senare stod på scen och sjöng ANDNINGSPAUS. Rader som: "Ge mig lite luft i mina lungs", shit vad patetiskt, men ändå rätt. Jag gillar det jävla gunget, den där refrängen, körerna. Det är bra som fan! Tjejen fortsätter att skicka sms. Hon är snygg. Nästa låt kanske handlar om henne, det borde den göra, jag lovar. Men nu kommer ANDNINGSPAUS . Så här säger några av EMRIKs medmusikanter om ANDNINGSPAUS: Agge: Så jävla grym, helst när jag spelar solo live! Helgesen: Orgelsoundet är fejk, men jag diggar den som fan! Bellnäs: Bra melodier, men jag saknar lite dragspel. Lade: Man kan ändå känna att jazzen finns med där i botten. Holger: Gillar att den är sådär gött rockig. 2008-10-19 jag vaknar upp och känner motvilja, ovilja.. jag vill inte. Det känns faktiskt som sån där söndagsångest, att behöva gå till jobbet på måndag. Läskigt. Den känslan har jag inte haft så många gånger i mitt liv. Jo jag kommer ihåg ångesten för prov, och uppsatser man inte skrivit klart och framskjutandet av allting. Men sällan den där tomma känslan att morgondagen innebär obehagliga överraskningar, eller kanske mer samma skit en gång till. 2008-10-08 – början av oktober och jag borde egentligen sitta på en biografkonferens, men väljer istället att sitta här hemma. Igår spelade jag i Borås. En kul och avslappnad spelning. Publiken var glad, vi var glada. Det var kul. Istället för biokonferens så ska jag idag ägna mig åt nya låtar. Det finns ett antal stycken som jag sjunger med i och trallar på. En lustig mix av soul och nån sorts protestsång, så här långt. Svårt att säga vad det blir, men ekon av 70-tal, progg och sväng hörs i mina öron. Jag säger progg, men det är ju inget som jag någonsin lyssnat på. Imorgon bär det av till Ängelholm igen och nya skrivförsök. Jag är en sångare , en musiker, en låtskrivare. Mer än kultursekreterare i alla fall. Tillbaka till musiken så är det kul att göra groovemusik igen. Jag tampas med tankar på hur jag ska spela in allting. I studio i stan. Ute på landet, i en replokal, etc. etc..vi får se. När jag har 10 supercoola spår så drar jag med mig alla nånstans och skapar lite schysst magi. Det där låter som en riktig sthlmskis som talar ha ha. Jag vill resa bort också. Till nån liten fristad ett tag, men får nog vänta. (EMRIK KÖR GIANT SLALOM I SLOTTSSKOGEN, VM I SLALOM-SKATEBOARD. OBS NOTERA DEN GIGANTISKA TRÖJAN. DEN HAR JAG OFTA SOM MYSPLAGG HÄR HEMMA NUFÖRTIDEN) emrik o cheeze 2008 2008-09-30 dET ÄR SVÅRT ATT HINNA MED.. JAG HÅLLER PÅ OCH HÅLLER PÅ. Det är alltid kul att hålla på, men ibland så måste man stanna upp och se varthän det ska bära härnäst. Jag är just nu inne i en sådan period. Jag vet inte riktigt vad som ska hända och varthän allt ska ta vägen. Det har blivit ett par skivor nu. Musikbranschen är i omvandling. Det ser både dystert och positivt ut. Det stora problemet för mig är orken att fortsätta. Göra allting på egen hand. Samtidigt så får jag uppskattning, folk som gillar det jag gör. Den siste entusiasten liksom. 2008-08-24 Bakfylla & tristess För lite sömn ger mig en bakfylleaktig känsla av hopplöshet. Eller kanske tristess över att OS är slut. Jag har gått i barndom och fullkomligt slukat OS, som i unga dagars kalenderbiteri. OK, det har mest varit friidrott och lite pingis och simning, men den sista veckan har jag spelat in eftermiddagspass, som jag sen suttit och snabbspolat i på kvällen. Helt underbart efter spelningar och jobb, men, lite infantilt. Jag märker bland mina andra vänner och bekanta att OS inte smäller lika högt hos dom. Det är bara att acceptera, jag är en sportdåre som älskar att se andra springa fort och hoppa högt och långt. Idag är det formel 1 också. Nej nu måste jag ut och röra på mig själv istället. Jag har dessutom gått in i min egen skateboardåkning mer än förut. Beställt ny bräda och varit inne på massa forum. Vad är det här? Håller jag på att gå tillbaka i min utveckling? Tyvärr så blir det inga nya musikidéer heller. Ok, jag har spelat ganska mycket den senaste tiden, men jag väntar fortfarande på den där kicken. Jag kanske drabbats av mättnad. Det är som om någonting nytt borde komma. En ny chans nånstans? Jag spelade skivor igår. Det förstörde halva min dag ( alltså jag ville inte dit, och gick då och tänkte på hur jobbigt det skulle bli hela dagen lång), men det blev till en Ok kväll. Där stod jag , gubben och spelade gamla hip-hop hits och lite 70-tals funk för massa 21-åringar. "Fan, vilken skön deejay du är", kom de fram.. gulligt, men jag själv kände mig ganska urtidmed mina vinyler och ett par CD. Förutom att ladda ner halvkassa mp3or, går det ju inte att uppdatera sin skivsamling längre. Jag köper inga skivor. Jo, nån CD på konsert av kompisar, men inte annars. Vinylen, den där vinylen som innebär nya hip-hop tolvor och sånt. Den är ju stendöd. Görs inte längre. Alla kör med Serato och står med små laptops och ibooks och knappar fram låtar mellan mixarna. Det första tecknet på att man verkligen kommer från en annan generation. Vad samlar ungdomar på nuförtiden? Jag har alltid samlat på skivor, böcker, massa saker. Den fysiska , sköna produkten, ersatt av? Laddade ner fyra samlingar av Isaac Hayes, bekvämt, men så jävla trist att spela dessa filer, fan vad jag klagar, en riktig bakåtsträvare. Det enda jag gillar med mp3-spelare är att man kan ladda hem Sommar-pratare och lyssna på i förkortad form utan musik. Björn Ulvéus har varit bäst hittills. Bye bye sova 2008-07-20 Regnet öser ner, men det blir visst varmare snart. Ganska skönt. Har suttit med nya låtar. Plinkar på pianot, spelar in. Det blir lite enahanda, men ändå fragment som kanske kan bli nåt. En engelsk skiva, gospel soul och lite pop. Pratade med Torsten, fick tillstånd att använda ett par av hans gamla grunder till ett par spår. Han är svår, men begåvad, min bror. Tänker på min framtid, men vill helst vara i nuet. Röker för mycket, min hals mår inte bra. Ska spela fyra gånger nästa vecka. Det är kul, men jag vill inte. Alltid detta motstånd mot att spela. Det dåliga självförtroendet. Har jobbat en hel del med skateboardtävlingen. Producenterna bakom hela tillställningen, Space, har missat media och marknadsföringsbiten. Jag har gått in, men blir frustrerad av alla dåliga beslut som tas. Engelska är svårt. Jag vill åka utomlands. Skriva där, men pengarna måste fram. Det skulle kanske bli ett lyft. Det går inte riktigt här. Ett tema. Jag vill ha stöttning. Någon som tror på mig. Svårt att vara gammal. Inte gammal, döden finns där, men långt bort. Älskar min sambo, vi är ett fint team, vi åkte bil och hade det skönt på Kreta. Sverige är tråkigt. Svenska är tråkiga tänkte jag när jag satt på planet hem. De är så småaktiga och oförstående inför andra kulturer och sedvänjor. Alla folkslag är kanske såna inför det okända. Men jag är svensk och reagerar mot svenskar. Det är rent här i Sverige, och friskt. Det gillar jag. Mitt jobb känns trist. Jag vill helst sluta vid årsskiftet, men då måste jag hitta nåt annat innan dess. Vill bara åka skateboard. Det är barnet inom mig. Farten, det enkla, att bara köra i en bana , mäta sig med andra, förbättra sin tid. Jag förstår idrottsmän, att de lägger ner så mycket tid på det de gör. Det är skönt, en skön känsla. Har inte lyssnat på nåt sommarprogram än. Tänkte ladda ner utvalda och ha med mig på resor. Då slipper man musiken också. Micke Nyquist förra året var bra. Bernt Andersson vill att jag ska se Carl Einar på Liseberg. Han är duktig. Men han ska inte sjunga, han ska vara den virrige komikern. Det andra faller platt ner. Trött på mina svenska sånger. Trött på att kämpa. Vill ha så lite motstånd som möjligt. Ska göra medelhavskost idag, som räcker i veckan. Orkar inte laga mat varje dag. Har ätit skit det senaste. För mycket socker. Jag kan inte hejda mig. Någon gammal bekant fanns på telefonsvaren, mumlade om en fest med sångaren ifrån Lillasyster, att de gillade Stoenfunkers och vill se en återförening. Blev smickrad. Orkar inte ta tag i den tråden. Sångaren tar visst för mycket Kokain, som Hästpojken. Lustiga namn. Såg en film av Sidney Lumet igår. Sökte om honom på IMDB. Filmen fängslande, kul story, melodrama, men ändå inte ända fram. Tänker på en tjej som hört av sig. Hon kanske vill ses. Det går inte. Mina tankar går till henne, men jag motar bort. Undrar om jag får göra nåt sommarprogram nån gång? Lars Noréns var bra. Inte Ulf Lundell. Har mest läst skit den senaste tiden. Sett på film. Måste röra mig mer. Jag har en bild framför mig. Det är Asterix på Olympiaden. Romarna har fått tag i trolldrycken och äter bara tårtor, kastar tårtorna som diskus. Jag känner mig som romarna, stinn. Måste gå mer, cykla, inte bara skejta. Formel 1 på TV. Imorgon ska jag till Åstol. 2008-06-13 Rakade av mig skägget häromdagen. Oj, så du ser ut sa min sambo. Men annorlunda, det känns lite skönt att pussas utan skägg. Jag har haft det där skägget från och till i mer än tio år, ja femton kanske. Intressant att känna på folks reaktioner. En del ser helt enkelt inte förändringen, andra oj, vilken skillnad, du ser så mycket yngre ut. Ja, men samtidigt så ser jag vilken liten överläpp jag har och att dubbelhakan kommer fram lite extra. Sen har vi ju alla pressbilder med skägg. Känner nån överhuvudtaget igen mig? Ja det verkar så. Igår kom jag från jobb och kvälls-skating, på väg hem i träningskläder med brädan under armen. Då stannar en bil till och några säger, fan vad du är bra EMRIK. Ja, vad ska man svara.. vad menar dom? Bra på att sjunga, eller bara bra. Man borde väl säga det där oftare själv förresten. Till sina kompisar, sin sambo, sina släktingar. Bara utbrista, fan vad du är bra!. Det räcker liksom så. Sen kan man gå där och gotta sig lite.. Vad menade dom, men ja, jag kanske är lite bra ändå, jag gör nåt bra, dom tycker jag är bra! Positivism! Ska jag fortsätta vara slätrakad då? Äh, jag vet inte, men just nu är det jobbigaste själva rakmomentet, att få det slätt på den plätt där skägget tidigare satt. Har blivit ett par blodspår efter varje rakning, men nu börjar jag komma ihåg hur man skulle göra, grimasera lite, upp med näsan, långsamma tag.. blir lite sugen på rakapparat faktiskt.. det är ju enklare då. Vi får se. har ingen bild, men ska ta ett par stycken och känna efter. Skägget över, eller under täcket, som kapten Haddock sa. 2008-05-22 Lika glad som man blir över bra recension, lika ledsen över en kass sågning. Här är två varianter. En från DN, som gjorde mig glad, med högt betyg ( 4 av 5, och lite lustiga kopplingar.) Den andra kan man nästan inte ta på allvar. Då var jag tvungen att maila Kulturchefen Gunnar Bergdahl och fråga hur han kunde släppa igenom en sådan text. Han svarade: Käre Emrik! Bara så du vet: på HD har jag som kulturchef inget alls att göra med musikrecensionerna - hur kulturella de än må vara (Mozart, Schönberg, Emrik...) Om det hade varit så att jag hade haft ansvaret skulel naturligtvis aldrig en dylik recension sett tryckpressens mörker. allt gott/ Gunnar Bergdahl Sen mailade jag även recensenten, och han svarade glatt, att ”lycka till med skivan”, ja ja, det är helt enkelt jobbigt att bli bedömd och man ska inte ta åt sig för mycket. Här kommer i alla fall de två recensionerna efter varandra. Jo , förresten, klicka på länken för att kolla in en förhandstitt på min nya video.. Tycker själv att den blev riktigt schysst. Regisserad och gjord Av Johan Claesson KÄRLEKEN ÄR MÄKTIG VIDEO KLICKA Pop Emrik: "Soul Swedish Man" Betyg 4 Artist: Emrik Titel: "Soul Swedish Man" Skivbolag: (Emrikording & Entertainment/CDA) "Som en vildsint mix av George Clinton och Johnny Cash" skriver man i pressreleasen. Det var måhända så Emrik, en gång partyrockare i Stonefunkers, drömde att hans comebackalbum ska bli. Men det har blivit betydligt mer vildsint än så, i bemärkelsen prövande och lite knasigt. I själva verket har han landat i ett trevägskors mellan Toni Holgersson, Nationalteatern och en ung Pugh Rogefeldt. Låter det trist? Det är det inte. "Soul Swedish man" är en riktigt rolig skiva. Rolig som i att man faktiskt inte kan ha en aning om vad som ska hända i nästa spår. Emrik låter varken som om han tar sig själv på allvar eller är ironisk, han tycks befinna sig på ett fantasiplan däremellan och musikaliskt blir det därefter, med ett sound som svävar mellan pårökt och nyktert. Roligt som i kufiskt, roligt som i på riktigt modigt, roligt som i en lite flippad tvåtusentalsversion av proggen. Malena Rydell, musik@dn.se Bästa spår: "Kosteratmosfär pt 2" 2008 -05-04 har gjort lite uppdateringar och fixat till sidan lite, men det är svårt att hinna med då man både är webansvarig, skivbolagsdirektör, promotionkille, artist, sångare etc. etc. men det är väl den nya vägen, att kämpa på och bli glad åt det lilla. Nya videon finns nu tillbeskådande, baserad på en tio år gammal trip till Teneriffa. jag blir alldeles rörd då jag ser mig själv i dessa drunken poses, och sen tycker jag att videon ger låten en ny, lite sjuk dimension. I like! Många olika releasepartyn blir det vilket ju är kul. Varmt välkomna alla ni som kollar in sidan! 2008-04-10 Nu kan man lyssna på tre nya spår från kommande skivan SOUL SWEDISH MAN. Det är SOMMARÄNGEL ( FT. HOFSTONE) ( alias Anders von Hofsten, hans sida finns under mina favoriter). En skön soul-sommar-låt. kommer snart i remixform, samt i engelsk version ( den finns med på skivan). Kul samarbete där vi skickade lite text och melodier över nätet, för att sen stråla samman och faktiskt sjunga i samma mick. Lite sådär som man gjorde förr helt enkelt. En video till SOMMARÄNGEL kommer om ett litet, litet tag.. och så här skrevs det i press-releasen: Videon till Sommarängel är en historia om manlig vänskap och samtidigt EMRIKs sista uppgörelse med sitt gamla liv. Videon är baserad på en tio år gammal resa till Teneriffa som EMRIK gjorde med en god vän. Det är uglyness på högsta nivå, men med humor. Låt 2 är KÄRLEKEN ÄR MÄKTIG, som jag skrev och spelade in med Kristoffer Ragnstam och Joel Lundberg i deras studio vid Eriksberg. Supersköna killar och låten tänkte vi faktiskt skicka in till melodifestivalen, därför är den föredömliga treminuter lång ungefär. Med dessa sak jag fortsätta spela in. En video i animerad form kommer kanske till denna låt också.. Låt 3 är UNGDOMENS KÄLLA, fick idé till den när en kompis pratade om att han alltid tog viagra innan han gick ut.. ifall att och att det var helt grymt, plus alla trekanter etc,., etc..Vår jakt för att hålla kvar ungdomen, med lite humor, men sån är även jag..åker skateboard vid 42, det är inte klokt. 2008-04-09 Soul Swedish Man, tänkte jag och skrev lite låtar. Satt i soliga Almunecar, Andalusien, på balkongen och myste. Det blev en femton små skisser. Letade upp ett par saker som jag skrivit med Fabian Kallerdahl och Holger Berg. Hemma, kontakt med inflyttade Ö-vikare och bofasta söner av Stockholm. Vi började i replokalen, spelade in små brottstycken, förflyttade oss till Betels folkhögskola.. Där riggade vi upp datorer och spelade på deras goa Bösendorfer. Klas Cleancut och jag la grunden, sen tillkom Mattias honky tonk Franzen, Micke Proudbeard, Per Götet Eklund, och Gabbe. Sångpålägg kickstartade med hjälp av Petter mini Winnberg (med dyra Murlyn mickar), samt Anders von Hofsten, sånggeniet och keyboardaren från Skåne. Jag skrev om engelska texter till svenska, ändrade lite sångmelodier, vi la på percussion, fler körer, små extra-instrument, sen var det klart. Johan Forsman som vände och vred på reglagen, mixade, mastrade och ut kom denna sköna samling. Soul för själen, Swedish för svensk, och Man, I feel good, god lyssning! 2008-01-23 Det blir ont om tid när man jobbar. Det blir ont om tid för att göra de där extrasakerna man alltid hunnit med, det kreativa arbetet. Det blir enklare att förstå hur samhället fungerar. Det där berömda ekorrhjulet, och allas drömmar som försvinner i mängden uppdrag och rutiner och jobb och lite tid och ännu mindre tid och det till slut känns som om allt bara äts upp, och då är det helg och en kort liten andningspaus. Men sen så börjar man om och så går åren och det är väl klart att man älskar någon och får barn och hus och saker och kort att se på, se vad kul jag haft, men den där drömmen, den som jag hade.. vad hände där? Jag själv försöker, och jag har haft den där tiden, men just nu så finns det inte så mycket, de där timmarna jag vant mig vid och visst, jag gillar att jobba, alla uppdrag och uppskattning och projekt och en resa till Egypten, som betalades med uppdrag och jobb. Det är klart, skönt, men men men, jag vill ju softa lite också. Det gjorde jag i Egypten. Låg där på min solstol och bara låg, åt den där donuten som jag ville äta. Någon sa att hon älskade mina låtar och att jag skriver så bra saker. Det blir man glad av. Ett litet samtal kan räcka långt. Jag får inte glömma att plussa mina medmänniskor mer. Det behöver vi alla lite då och då, för att orka hålla drömmen vid liv. VID PYRAMIDERNA MED LOKAL FÖRMÅGA VI TVÅ MED TURISTVAKT, OBS HAN FICK INGET PRÖJS 2007-12-23 – dan före dan. Jag får besekd att jazzpianisten Lennart Wallin gått bort. Den förste som upptäckte min talang. Vi satt där i liften på väg upp till stora backen i Hemsedal. Jag var själv åtta år kanske, satt och nynnade på en melodi, rytmiserade med dunket ifrån liftstolen. Gungeli gung. Du vet vad du gör nu, säger Lennart, Nä, jo du gör en låt, en blues, en liftblues. Lennart var den förste som upptäckte min talang för att skriva låtar. Senare tog han mig till sin musikskola, vi sjöng lite jazzstandards, jag fick en real-book av honom, han visste att jag skulle hålla på med musik. I tisdags susade han själv vidare till musikhimlen. Talangfull som få jag spelat med, men alkoholen höll honom borta från de stora sammanhangen. Den förste som jag såg svepa en vinare på stående fot. Min kompis Martin och jag smög på honom i Spanien. Vi var där på semester. Vi kanske i 10-11 års-åldern. Lennart skulle gå för att köpa cigg. Gick in i en affär, köpte en vinare, gick bort till en skogsdunge där han svepte hela vinaren i ett drag. Sånt gör intryck på unga pojkar. Hela resan blev till en liten mardröm. Men jag minns honom med glädje. Han var en musikant, såna där man träffar på ibland, alltid glada, alltid redo att spela, musiken deras allt. Vi återförenades för ett par år sedan och gjorde ett par gig ihop. Lennart märkt av spriten, inget närminne kvar, men ibland så glimtade geniet till, hans spel flödade fritt, det var häftigt. 2007-12-18 – JAG VAKNAR FÖR TIDIGT. Klockan 0430.. ligger och tänker, går upp, duschar, tar på mig den där blåa skjortan, kokar kaffe, tar en vitamintablett och börjar skriva, redigera, lägga in bilder. Det är mörkt därute, helmörkt, snart jul, och vad gör man då, till jul, det finns inga givna svar, bara massa möjligheter och svåra beslut som måste tas, och vem ska man träffa och allt det där, bara ett par dagar, kanske en dag egentligen, men den där dagen 24 december , som skapar så mycket ångest för så många. Den där dagen som borde vara självklar och varm och glad , blir istället till en tvångströja, en konsumtionsdjungel och en vansinnig jakt på att få ut allt det där man samlat på sig genom månader av stress. Lugnet skall komma och alla människor skall vara lugna och Jesus spökar bakom gardinen, för han finns med, men inte hos så många kanske, för det är trots allt ett sekulariserat samhälle vi lever i och alla får göra som de själva vill. Jag tittar på klockan som passerat gå och då är det dags för frukost och en ny dag, som började för tidigt, men tidningen har redan kommit och många är vakna och kaffet puttrar och allt snurrar snabbare och snabbare, nedräkningen och jag tänker på mina döda föräldrar och deras kämpande och liv och jag själv mitt i som en vattendelare, eller en skillnad, och det hade varit kul att återse mina föräldrar om än bara för en sekund, men det finns bilder och minnen och de är fortfarande starka, jag minns den där julen med alla i huset och släkten är samlad, den där glada julen för så länge sen, men den finns kvar och farfar som köpt en bilbana och vi barn som lekte och bilder från ett svunnet 70-tal, den där första glada tiden då allt var så lätt. Det är lätt, egentligen, det är bara den fantastiska hjärnan som spökar till det. 2007-12-14 tankar för dagen Jag ville gå hem direkt när jag kom dit, men det var liksom plikten som höll mig kvar. Jobbet. Ulf Lundell spökade, jag satt och läste en bok, boken om honom, gick ut på nätet och förundrades över hur dåligt det lät. Det är någonting jag inte förstår. Jag har sagt det förut Jag förstår inte mig själv. Satt kvar på kontoret och möglade, ringde ett par telefonsamtal, gick ut och rökte, kände den där vanliga ångesten och tröttheten komma krypande. Livsledan mellan blossen, därute vid parkeringen. Jag startade bilen sen, åkte iväg, kryssade mellan de olika stadsdelarna, hittade ett sushiställe, åt där, men visste inte nånting, om varken mig själv eller stället där jag var. Ganska ointresserad egentligen av det mesta. Hemma tog jag chansen att slafsa i mig lite mandelmassa direkt ur paketet. Det kändes hemligt och lite vidrigt på samma gång. Plockade därefter fram mina träningskläder och åkte bort till anläggningen. Löste ett års kort, ettårskort, ett årskort för att döva mandelmassefebern. Satt och cyklade en timme, duschade med storastudentsnoppar och kände mig gammal och tjock. Det är alltid läskigt därinne. Tog bilen bort och.. tog bilen bort och.. som en textrad av Lundell. Letar på nätet hittar bara trams. Vill spränga skiten och börja om, men det går ju inte, vill börja om, göra nåt annat, en annan musik, en annan stil, en ny skön stil, en förbannad hets över julen, Croneman har rätt, det är en läskig tid vi lever i. Jag köper en bok till mig själv. Den är förresten redan köpt, ligger i garderoben, ej betald, ska läsas sen till kaffet och avecen. 2007-12-09 Säket! bra i ett annat liv, mm. – fan nu har klockan passerat midnatt. Jag har suttit här och letat efter låtideer, texter. Tänkte, måste ju gå in och kolla årets bästa platta, som de säger, Säkert! Det är ju den där konstiga poppen som jag inte fattar, tyvärr Annicka, du verkar vara en jätteschysst tjej, och texterna är det väl inget fel på ( lite dagboksaktiga, på nåt gulligt sätt), men där fick jag ingen inspiration. Det finns många sätt, men det bästa sättet är ofta att resa iväg. Det är det jag måste göra. Såg en annan tjej på TV, Jenny Wilson, hon verkade också så där hyvens.. Fan vad alla är trevliga nuförtiden. Det är liksom vanlig diskbänksrealism, fast med musik då. Det är ju lite lustigt, bye bye glamour, in med lite mer svenskhet. Är det fel då? Dissar jag detta nu…. Nej, Jennys musik är faktiskt lite intressant, men , ja lite pretentiös kanske, eller, ja kanske inte. Det hade ju varit mer intressant att kolla in nåt vrak en stund i och för sig.. Var är den kommande Leila K? Eller Nina hagen, eller Lydia Lunch, eller nån annan knäppgök. Ja, för den delen, alla popkillar är också sådär jävla trevliga. Hästpojken, det var ett annat band, jag av en händelse stötte på.. det lät ju precis som Magnus Uggla, riktigt jobbigt, men jag måste erkänna bra refräng, och videon var kul! Grattis grabbar, ni vinner livstids vipkort till Styrbord Babord. Jag kanske är vresig för att jag igår upplevde en av mina sämsta speldagar på ett tag. Först agerade jag ljudkuliss på en Julföretagsfest. –öh, kan ni sänka lite vi pratar här..Upplyftande. Två gånger 45 min. pina. Ja ja, jag får köpa nåt trevligt för pengarna istället, eller kanske resa? Vilken bra idé. Men, men kvällen var inte slut där. Det fick bli tre timmars DJ-uppdrag på en intern Volvo-fest. Kvällen räddades av min syrras singel-samling, som jag i panik tog med mig. Jag spelade dessutom för första och förhoppningsvis sista gången-Guns n fuckin' Roses- Paradise City. Då kom till och med cheferna upp och diggade. Mandelmassa, alla borde få mandelmassa och trycka i sig, då blir det inte så här. 5 december-2007 EN UPPDATERING AV LIVET Titta, äntligen! Någon gör nåt bra. Läser i stadens vidriga blad att det efter årsskiftet blir Gratis kollektivtrafik för pensionärer i Göteborg. Ett steg på vägen mot gratis åkning överallt. Nu har ju jag blivit en sån där miljöbov som tar bilen överallt. Se, så lätt det var. På väg hem, svänga förbi Ikea, köpa en lampa, åka dit, åka hit, åka runtomkring. Men men jag ser det som en liten bilsmekmånad. Klockar även in på månad nummer två av mitt jobb i Kungälv. Planerar för konserter och arrangemang och slås av hur trögt allting är. För att boka upp lokal som faktiskt ligger i huset jag jobbar i, så får man boka lokalen, och sen betala för den samma, som vilken arrangör som helst. Men det är ju samma kommunala pengar som bara flyttas runt mellan olika budgetar. Helt sjukt egentligen. Det får till följd att Teatern, som är stor och fin, ofta står tom eftersom den inte bokas så ofta. Detta på grund av att den kostar 8 papp, även för skolor och liknande. Sen har vi då alla möten…oj oj oj, det är möten till höger och vänster och planering och nya möten, och vad händer, jo fler möten. Men jag ska inte klaga. Jag ligger inte och svälter nånstans, jag står inte i en fabrik och drar sexskämt på rasten, jag längtar inte efter att supa varje fredag, jag har det bra bra bra. 26 november 2007, intervju med EMRIK AV Tatiana Karas I wwww.musiklandet.se/nov-2007: I'm a Stonefunker, yes I am. En av solens sista värmande strålar har letat sig fram till Sveriges framsida, med landmärken som Paddan, Liseberg och Avenyn. Men en av stadens nationalklenoder lystrar till namnet Emrik Larsson, mer känd som en av frontfigurerna i gruppen Stonefunkers.; Alla vägar bär tyvärr inte till Rom, men iallafall till ett fik, där musiklandet träffade denna högst intressanta man över en kopp kaffe, med mer än en anekdot i bakfickan. Stämmer det att du bildade ett punkband 1983 i USA? haha, ja. Jag gick i High school där, och ett punkband på den tiden i en medelklasskola sågs som oerhört revolterande. Vi drev alla till vansinne, skandalerna duggade tätt, men kul -det hade vi. Jag var, och är, fortfarande enormt inspirerad av musiken landet i väst har producerat. När jag åkte hem efter min vistelse köpte jag med mig ett gäng maxixinglar, b.l.a med Run Dmc. Ingen kände till dem hemma i Götet, men jag älskade känslan nyfödda hiphopen förde med sig. Jag breakdansade mycket då med. Och åkte skateboard. Fast det gör jag ju fortfarande. Ett tag ville du bli skådis med? Jag har tagit en del dramalektioner, samt pryat på scenskolan. För inte så länge sedan stötte jag på min gamla dramalärare. Han tyckte det var skittråkigt att jag slutade. Kanske hade jag gjort karriär som skådis, vem vet? Mamma trodde alltid att jag skulle bli något stort på vita duken. Eller att jag skulle sluta mina dagar som präst. Var någonstans såddes fröet till ditt artisteri? Körsång, flöjtlektioner, pjäser, jag har även gått på Rudolf Steiner skolan. Där någonstans började allt tror jag. Jag kommer från en otroligt musikalisk läkarfamilj. Mina föräldrar ville att vi barn skulle bli någon form av syskonband, så vi var tvugna att spela varsitt instrument. Jag hade ofta en fela i min hand, trots att jag mer var sugen på pianot. Hemma hade vi alltid en drös med jazzmusiker på besök. Jamsessioner i vardagsrummet var ett fullt naturligt inslag under min uppväxt. ...Sedan drog du igång Stonefunkers. Ni var jäkligt kaxiga, minns jag. Det började med att jag och min brorsa, som spelade i olika punkkonstellationer, hittade Osten som fick spela trummor. Sedan tillkom Conne på bas. Det som började med ett pojkstreck till band i en källarlokal utvecklades till Stonefunkers, då ett avantgardebolag, Radium, signade oss. Keyboardisten David styrde upp en halvt antik buss vi körde runt med. Och precis som du säger; vi var jävligt kaxiga. Faktiskt till den grad att andra musiker var rädda för oss. Vi hatade alla och allt, speciellt de som inte delade våra åsikter. Ryktet som förföljde oss skvallrade om att vi var fullkomligt galna, och det stämde. Vi var ett gäng partyprissar som gjorde gatorna farliga att vistas på. Det var en crazy tid. Jag minns även att vi alltid var utrustade med spritpennor i fickorna. Sällan har Göteborgs stad skådat så mycket klotter. Vi kladdade fan våra budskap överallt. Det var dåtidens marknadsföring innan Myspace. Men det funkade ju. Alla visste vilka vi var till slut. Tyvärr snurrade festkarusellen på för fort, jag blev en passagerare i mitt eget liv, och var tvungen att dra i bromsen. Men jag ser ändå tillbaka på den tiden med glädje. Någon rolig anekdot du vill dela med dig av? (Musiklandet avråder alla läsare att prova på Emriks stunts, som kallas "burka") Vi körde från Uppsala till Finland med Just D i bussen. Den rattades av Ralf Gyllenhammar som var roddare åt oss, men som numera spelar i Mustasch. Vi fick för oss att hänga ut genom rutan i knävecken, Ralf höll på att köra in i en bergsvägg. Behöver jag säga att hastigheten heller inte var den lägsta? Är Emrik 2007 några resor vuxnare? Jadå. Jag har ju samlat på mig många erfarenheter, men gör fortfarande en del galna grejer. Jag har för första gången i mitt 42-åriga liv börjat jobba. Jag knåpade ihop ett riktigt CV och allt när jag var på intervjun. Numera är jag kultursekreterare, mitt första riktiga jobb! Texter, dikter och poesi upptar mycket av mitt liv, och jag är helt drog och spritfri. En gång i veckan har jag en workshop med ungdomar, det ger mig mycket. Berätta om din senaste skiva, "Kontrollen". Jag blev kontaktad av en kompis på Myspace. Vi skickade olika musikfiler fram och tillbaka, det som skulle resultera i en singel blev istället en hel skiva. Jimmy Ledracoch jag gjorde musiken ihop, dvs jag skrev alla hooks och melodier, samt texter, och Jimmy gjorde beats och grundharmonier. Jenny Silver har lagt in lite vokala delar....Det är roligt när man kan ta in duktiga musiker från Göteborg. Visst har det blivit klipp och klistra av det hela, men jag är väldigt nöjd med resultatet. Namnet på skivan handlar just om att släppa kontrollen, släppa alla förväntningar. Missar man ett tillfälle kommer det alltid ett nytt. Det tjänar ingenting till att nöta samma saker i oändlighet. -Livet är för kort! OCH HÄR ÄR EN RECENSION FRÅN SAMMA SITE: Släpp inte kontrollen, Emrik! Jag trodde mina öron skulle få smaka funkpop, Då jag någorlunda följt Emriks förehavanden hela vägen under tidigt 90-tal, men ack så fel jag hade. Kanske är det på branten en vuxen man som jag försöker bekanta mig med, för Borta är förbubertala utspel vi tog del av när Stonefunkers gästade var mans bandspelare. Borta är flams, trams och andra buserier Trots att jag är hemligt förtjust i allt ovanstående, gillar jag ändå hans nya projekt;lKontrollen. Artister utvecklas under åren, och ibland måste man haka på för att bli klokare och aningens visare någonstans på vägen. Vid slutet fattar man vad allt handlar om, likt ett litet pussel. Emriks nya skvallrar passionerad, lite lustfylld resa, där behandlingen av texterna verkar stå i centrum, där varje rad är noga uttänkt och formad av flinka händer tillhörandes en flink hjärna. Skivan gästas av en drös duktiga musiker som Papa Dee och Jenny Silver från Holden. När hon tar ton vill jag bara dö en smula eller två, för det låter smått fantastiskt, och visst klarar hon av att sätta sin prägel på denna platta, rockbrutta eller ej. Emrik har återigen lurat alla med en halvomvändning där jazz och Soul dominerar. Sveriges framsidas funktenor hissar flaggan högt, gud bevare mig väl om någon försöker ta ner den. 2007-11-04 -Dagen efter en spelning. Jag sjöng i ett hus. Uppställda saker ute i Kållered, utanför Göteborg. En trevlig kille som fyllde 40. Han hade slagit på stort med egen kock som lagade tapas en masse. Vi spelade softa låtar till fördrinken och fick smaka på det mesta. Därefter körde vi ett funkset . Kände mig inte såå mycket som en coverhora, men när vi spelade en Grace Jones låt vart det lite Stenabåt över allting. Pengar blev det en del och man ska väl vara tacksam, men svårt ibland att glädjas över den här typen av bruksgig. Har blivit en hel del sådana den senaste tiden. Ericsson, Trädgårn, mfl. Det ger ju extra pengar till kassan och kul är väl det att försörja sig på det man gillar och är bra på, men samtidigt blir det en halvbesk smak i munnen efteråt. Jag är inte tacksam nog. Måste jobba på min tacksamhet. Har hittat ett grymt litet program för er som vill konvertera filer, rippa cds etc.. Det heter CDex.. kolla in! 2007-11-06 – Jag är opererad. Sitter lätt omtöcknad av morfintabletter och magen som en lite spärrballong (det känns så i alla fall). Tog mod till mig och plockade bort mitt magbråck. Det är lite skämmigt med magbråck. Det är den där grejen som sticker ut och som man ofta fått efter ett tungt lyft. En sån där sak man får på fyllan, eller om man är en riktig working class hero. Allas vår Freddie Wadling har ett gigantiskt bråck. Mitt var betydligt mindre. Nu blir det inga lyft alls på en månad. Jag ska be alla vänner att hämta saker åt mig. Snälla tar du med en ostmacka, en kaffe, och kan du bära min ryggsäck.. nä nä nä, det går ju inte. Ligger, eller låg, innan jag satte mig här och slötittade på The Departed för andra gången. Första gången var för precis ett år sen i NYC, på jättebiograf mitt på Manhattan. I fredags drog jag ut till Röda Sten för att kolla in klubb Hugo. En klubb för människor och hundar, eller jag vet inte, kanske bara hundar. Här är i alla fall ett par bilder från den tillställningen. På mig och min kära syster Karin. Vår broder Torsten utmärkte sig genom att klä sig transa, inget fel i det, men för att få lite fart , så hade han dessutom druckit lite för många drinkar.. Det skulle vara nånting, ungefär som talkshow, med Janis Sinclair som host. Alla var mer eller mindre wasted och allt ballade ur totalt. Det kändes som att de på scenen befann sig i Berlin, några timmar innan ryssen kom. Olle Ljungström, den där sångaren med den pipiga rösten och skarpa intellektet satt i brudklänning. Det var ganska tufft. Nej jag märker att det liksom inte går att beskriva den där kvällen. Kanske är det mina morfintabletter som spökar. 071019 glad recension, slut på jobb-hösthumör Emrik – Kontrollen (EmriKordings/Dead Frog) Soul på svenska. Texterna på Kontrollen är ett slags lägesrapport från skuggsidan av Sverige 2007. Det handlar om samhällets kontroll, om stress, missbruk och död. Historier som kryper in under huden och stannar kvar länge. Det är en av de stora behållningarna med Emriks nya skiva. Att låtarna är marinerade i soul och funk gör anrättningen synnerligen välsmakande. För här slipper man de för den här typen av låtar så ofta obligatoriska akustiska gitarrerna och det halvtrista rockkompet. Det känns fräscht och inspirerande. Men så har ju också Emrik en gedigen soulhistoria som sångare i funkgruppen Stonefunkers, på sin tid ett av Sveriges svängigaste band.Gästlistan på plattan inkluderar rap-pionjärerna Dogge och Papa Dee samt Promoe. Annars är vackra duetten Ett äventyr, med sångerskan Jenny Silver ett av skivans bästa spår. Drabbande är också skildringen av Helena i låten med samma namn. Det handlar om en god vän som går ner sig i missbruk och hittas död i sin lägenhet. Rakt igenom sjunger Emrik souligt med en lätt göteborgsk accent. En av Sveriges coolaste artister, utan tvekan Andreas Lagercrantz www.lira.se Vaknade på morronen trött som bara en man kan vara som inte fått sova ordentligt och tvingats upp av tvång och jobb. Jag hade fem minuter över innan tuurnébussen gick och hittade denna lilla pärla bland recensioner. Det är alltid kul att läsa. Lika trist som dåliga recensioner får mig att gråta. Det är inte lätt att stå på en skola i Ulricehamn och sjunga för elever. Det är inte lätt att vara där nere på kulturens gräsrotsnivå. Det är lätt att deppa ner sig och undra varför jag hamnade just där, då , den här dagen, men jag önskar att det kunde vara lika lätt att se allt det goda, det som är bra, det som man gjort, det som kommer. Men istället blir det den där gråtonen som lägger sig överallt och jag kämpar på, går in i klassrum, gör mitt jobb, är ett proffs och det är väl bra, men är det mitt liv, det jag är här för? Ibland kan man undra, ibland skiner solen, en cigg bakom skolgården och jag lite svettig, en tår i ögat, ett tåg som passerar, jag vill stiga på, men står kvar, men ändå det där hopper, som inte överger en, det där lilla hoppet, om en ännu bättre morrondag, och sen om de där låtarna som man ändå gjort och glädjen över att framföra dessa låtar och orken kommer till mig och känslan av att vara speciell, igen och igen. 070929 Kulturbyråkraten gör sitt inträde Kulturbyråkraten gör sitt inträde. Påhejad av min sambo skrev jag i en CV och sökte ett jobb. Mitt första jobb någonsin, alltså riktiga jobb då. Som kultursekreterare. Jag valdes ut till intervju, satt där och la ut texten, plussade på mig själv. Det fungerade visst, för en vecka senare ringer kulturchefen och säger att jag fått jobbet. En halvtid som sträcker sig ett år på Mimers hus i Kungälv. Detta plus mitt lärarjobb i Partille. Det är förändringens vågor som rullar in till stranden. Vad som sveps ut i oceanen vet jag inte än, mer än att jag har ett antal idéer om hur göra kulturen i Kungälv lite roligare. Som nybliven kulturknutte satte jag på mig skjorta, kavaj, mörka kläder, mörka skateskor och iklädde mig rollen, hälsade på Bob Hansson, Marcus Birro, berättade om att jag minsann kanske bokar in dom till nästa säsong. Jag, på andra sidan, men ändå med i matchen. Blev glad över en riktigt bra recension i senaste numret av tidningen LIRA. Kolla in den. Bra tidning för övrigt. Lyssnar på DR JOHN, SLY AND THE FAMILY STONE.. bra musik i en osäker tid. skönheten och odjuret..M2-sommar 2007 070911 jag går in på min egen sida och lyssnar på lite snuttar från allt inspelat, allt jag gjort de senaste fem åren och jag blir faktiskt stolt över mig själv och känner att , fan vad bra grejor och det är på svenska och samtidigt blir jag lite ledsen, för en av skivorna kom inte ens ut, den var verkligen välgjord på nåt vis, Musik i alla färger, och den spretade väl lite, men det är så skönt blås och musiken liksom böljar fram och yukimi sjunger så fint och fan vad gött det låter helt enkelt, och vem bestämde att den skivan inte skulle bli nåt? Det är bara jag och mina låtar och mitt lilla liv och de där låtarna betyder en hel del för mig och kommer kanske alltid att göra det, men det kommer hela tiden nya låtar, men jag vill att andra ska lyssna och upptäcka det fina i låtarna, för det finns så många därute som gör halvtaskiga grejor och dom hörs fan så mycket mer än jag, och det är jättelätt att bli bitter när man sitter så här , det vill jag inte, nej, utan jag vill vara framåtskridande och göra sköna saker, att orka fortsätta, att våga stå för det vackra, det är det jag måste göra. men, det stora men , som drunknar i allt annat man måste göra för sin egen survival. Det är inte lätt, det är inte lätt, men har man en gång stått däruppe så vill man upp igen. Jag kanske aldrig kommer upp, men jag vet i alla fall att jag är jävligt bra och det räcker ganska långt, men det betalar ju inga räkningar tyvärr. 070910 Har börjat inse att det är höst och då bör man göra något och tiden bara går och det blir ingenting gjort, men trots det ser det ganska ljust ut vill jag minnas att jag sa en gång för ett tag sen, men det behöver ju inte vara sant. Brassar käk för fulla muggar här i Johanneberg. Det riktigt ryker ur alla skrymslen och vrår. Samtidigt försöker jag få till en fonogram-ansökan. Så jäkla omständligt med budget, fem ex av varje skiva, etc etc.. vi får väl se.. har kommit nästan ända fram. Lyssnar på mina nya låtar och myser, men blir samtidigt lite tveksam…Hur vill jag att låtarna ska vara? Hur ska dom vara, vara, vara? Fan, det är liksom det där Facebook som gäller nu och bäst att hitta rätt spindlar som kan sprida budskapen. Det är så jävla nice att skapa en BUzz, och sen bara utvidga buzzen , och alla får nån liten grej för besväret och kommersialismen åker in överallt, men det gillar vi väl, för vi hänger ju själva på och lägger upp oss på sponsrade sidor, och man är så rädd för att inte synas, att missa tåget, att inte få vara med nåt, mer och ni tycker väl om mig ändå, och jag har faktiskt inte fattat Facebook, men jag är där och det kommer massa vänner och jag har sagt att en tjej som jag träffade 20 minuter på en fest är sötare än en annan tjej, och det hela känns lite pinsamt, men hade varit helt ok om jag varit lite yngre, men det är väl klart att jag vill hänga med där det är skoj, och egentligen är det som Myspace, som ju ändå kommer sjunka ner,. Men gillar den där grejen med profilen och musiken och det passar mig och det är lite glassigare, men man skulle ju vilja radera sådär 1200 vänner som kanske ändå inte är vänner utan konstiga band från USA, men jag mår bra. 2007-09-06 – Nu sitter jag här med choklad och letar efter artikel om Ulf Lundell. Han kan dricka igen säger han. Och jag letar, men man kan inte läsa artikeln på nätet och Aftonbladet vill jag inte köpa, och jag tar en bit choklad, och jag har en nedladdad film som väntar vid Tvn, den är på engelska, och jag borde förstå, men det är grumligt och dåligt ljud och det är inte min nedladdade film, den som jag fick igår när min datavän hjälpte mig med backuphårddisken, och sen idag stekte jag två italienska korvar och åt lite med en grönsaksgryta till och blev sugen på choklad , så det sitter jag med nu, det blir kanske min sista choklad, och jag väntar på min bror, jag väntar på en låt, som han mixat och den kanske är genialisk, jag är genialisk och mina medkompositörer, och snart kommer min vän hem och hon är trött, och vi ska städa och sitta i soffan och kanske ställa oss på balkongen, men jag köpte inga nya cigg, för det kändes fel, och jag blir glad åt mitt beslut, för det är sunt, och Ulf Lundell dricker igen, det går visst , jag måste läsa, men jag orkar inte gå ut och jag vill inte köpa den där tidningen, för det finns för många tidningar och jag läser DN och sen är jag påtvingad en tidning från Göteborg och den är så dålig att jag måste läsa den ändå, men jag vill inte dricka, men gärna läsa om någon som kan, och han liksom hemsöker mig; Ulf Lundell, för det är någonting tragiskt, men samtidigt lockande hos honom , och jag borde bryta nu, för filmen sitter i och väntar på att bli tittad på, så då gör jag det, kanske, och chokladen är inte lika god längre, en liten bit är god, men sen blir det äckligt och jag tänker på all choklad som jag ätit och kanske inte borde äta, och idag skrev jag tre små låtideer, och det var ju bra. 070817 På väg till Stockholm för inspelning av den nya skivan ”Soul Swedish man”. Det är fyra låtar som ska få leadsång. Satt igår och ändrade en hel text. Bra att låta allt vila, men det blir hysteriskt när jag lyssnar och känner att mina ursprungsideer inte känns så kul. Sen kan det alltid vara nyhetens behag. Det är faktiskt något av det bästa med att göra musik. Den där första känslan när man tror att man kommit på något genialiskt. Sen kan det mycket riktigt vara grymt, men också, dan efter, så märker man att , nej, den första idéen var bättre. Hur som helst så är plattan snart klar. Sen ska den mixas och så får vi se. Spelade en av låtarna Andningspaus live för första gången i onsdags. Stod på en regnig Kronhusgård i GBG och spelade en timme. Kul gig, men trist väder och lite lite folk. Blev både glad och deppad efteråt. Glad för att det gick bra, deppad för att jag inte riktigt hittar en publik. Jag vill ju ut och spela mycket mer. Behöver det för att komma vidare. Måste hitta någon bra kille eller tjej att jobba med, som kan pusha mina grejor lite mer. Sen är det lätt att bli deppad av hela skivbranschens nedmontering, och dessutom känna att jag är en del av den. Nedmonteringen alltså. Jag laddade själv ner hela Erykah Badus katalog av låtar häromdagen. Jag har visserligen flera av hennes skivor, men ville ha som mp3or, och det var helt enkelt lättare att gå till en torrent-site, söka och hitta allting på 350 mb, en kvart senare i en mapp på datorn. Som film-lover är det också lätt att halka dit på nedladdning. Jag har tidigare inte fattat hur man gör för att ladda ner filmer och sen bränna för att kunna kolla på dvd-spelare, men en god vän, vi kan kalla honom Johan, vägledde mig och skickade program. För enkelhetens skull laddade jag ner en film som han precis tankat hem. This is England. Vad jag inte visste var att just den filmen skulle ha premiär idag. Nu sitter jag här med en färsk DVd-kopia på en film som jag hellre vill se på bio. Vad göra? Jo, det lutar faktiskt åt bio för den filmen i alla fall. Vart är vi på väg? Som kulturarbetare saå vet jag inte alls. Jag vill både ha kvar och utöka min skiv och dvd-samling, samtidigt som jag är snål och ser hur lätt det är att bara med ett par knapp få hem allting gratis. De två björnarna utanför Way out West- 070731 Ingmar Bergman Ingmar Bergmans död får mig att tänka på.. döden. Jag har givetvis sett många av hans filmer och framförallt tyckt om Fanny och Alexander. Det är ju hans mest lättillgängliga och kanske mest moderna, samt tidlösa film. Jag får dock lite dåligt samvete när jag skriver detta. Jag borde ju säga Persona, eller kanske Viskningar och Rop. De lite tyngre, mer svårförståeliga verken, men jag tror faktiskt att Bergman träffade helt rätt med Fanny och Alexander. Han ville ju själv hela tiden få en reaktion från sin publik, beröra och fånga den stora massan. Jag har själv de senaste åren fascinerats av personen Bergman och läst ett flertal av hans böcker, bland annat en där han beskriver sin sista hustrus kamp mot cancer. Det är bitvis en ganska tråkig bok, men den fångar Bergmans ångest och hans kärlek till sin fru på ett fint sätt. Jag har alltid läst mycket självbiografiska böcker och så kallade nyckelromaner. Bergman har på många sätt skapat sin egen person. Han har frikostigt delat ut portioner ur sitt liv, men jag har alltid känt att det funnits pusselbitar som saknats. Något på det personliga planet, något som varit för svårt att föra fram, en viktig ingrediens till hans skapande. Förhoppningsvis finns dessa pusselbitar i det material som lämnats kvar. Jag tänker på en annan favoritförfattare, Georges Simenon, som skrev sin egen biografi och skapade myten om sig själv. Det var först ett par år efter hans död som en annan biograf slog hål på alla hans sanningar och skrev den verkliga historien. Vad som är sant eller falskt i en människas liv är alltid svårt att veta. Man har sina egna föreställningar och människorna runtomkring har sina. När jag tänker på döden, tänker jag på mig själv och mitt eget skapande. Bergman har varit den konstnär jag litat till då jag själv tvivlat och då jag själv tänkt på de hopplösa år som kanske kommer i framtiden. Bergmans lust att skapa, något som inte avtagit med åren. Han har fortsatt att göra, skriva och filma. Det är då jag själv känt lust att fortsätta med mitt, att jag har enormt mycket kvar innan jag blir färdig, om jag nu någonsin blir det. 2007 070724 Nu var det hett bland klubbarna. I helgen blev det både FUNK BLASTOUT på Röda Sten, samt en mini-Cashbah på Kontiki. Röda Sten blev en skön kväll med mycket funk och skön stämning, samt superbra musik av Little Dragon. Om de bara tar sig samman lite så kommer de att bli stora. Skulle inte förvåna ett dugg om de nästa år spelar på Roskilde, Peace and Love etc. Min broder Torsten körde på med sin trailer utanför. Han imponerar med sin diet bestående av vodka och sodavatten, mycket funk, hip-hop och rock ur högtalarna. Man måste komma ut och se spektaklet för att förstå. Som alltid när man anordnar kvällar så kommer det efteråt olika direktiv och nya orders från krogägarna. För stor gästlista, kan du betala den grejen etc.. det är väldigt sällan så att alla är nöjda, vad kul nu kör vi på på samma sätt nästa gång utan det blir alltid massa tjat och sega SMS. Jag går själv igång och blir sur gubbe, men man lär sig. Ikväll är det dags igen för M2 och EMRIK X 4. Den är lite ugly-ego tripp- flyern, men men, ganska cool trots allt. Cashbah blev en svettig upplevelse. Deras deejaybås är minimalt , men det blev trots allt en cool kväll. HENKE WALLGREN O EN TRÖTT EMRIK, FUNK BLASTOUT, 20 JULI 2007. LITTLE DRAGON, YUKIMI NAGANO MAGNUS BENGTSSON, EN ÄKTA FUNKATEER, DANSAR LOSS CASHBAH DEN 21 JULI, PONTUS HAMMARÉN OCH TORSTEN FÖRNEDRAR EN GUBBE EN SVETTIG KAFTAN EMRIK I DET MINIMALA DEEJAYBÅSET HANS SINCLAIR OCH JOCKE STAMPE OLA KJELLMAN VÄNDER ETT VAX 070719 Nu har sommar klubbandet satt igång. I förrgår hade jag sköna brazilgästen Simone Moreno på besök på M2. Hon spred bara glädje och good vibes. Själv lirade jag lite udda funk och latinspår. simones man Anders gick loss på keyboarden och allt var a ok.. Imorgon är det dags för FUNK BLASTOUT på Röda Sten. Ska bli kul att plocka med sig funkvax. Köpte ett par nya skivor på Blenda idag. Jag är väl den ende som inte har Serato/ Cerato (hur fan stavas det?). Alla jäkla hiphop deejays kör med den grejen, men jag har inte råd eller ork att skramla ihop tio lax för en laptop, ibook, eller nåt och sen 7 papp för programmet. nej det blir vinyl, Cd och sådär. Känns trist. Vinylens tid är nog snart förbi.. Vad ska jag göra med alla mina 4-5000 vax. Köpte i alla fall en gammal Omar, en Sergio Mendes, och några old school cut outs. HATA HATA HATA GÖTEBORG! fan vilken bra film! Den måste alla gå och se! Min sambo säger att hon inte är sugen på att kolla in manliga problemställningar och ungdomstestosteron, men jag blev peppad av denna fint filmade, skådespelande krutdurk. Visst lite små skavanker , i story och dramaturgi, men så fräsch och go. yes, de nya filmhoppen, Lillhonga, Ruben Östlund, Farväl Falkenberg snubben och några till. Här kommer lite bilder från klubbkväll! Simone Moreno 070704 Hemma i tröga GBG, efter en stint i Sthlm. Spelade in med Soul Swedish men.. ja det är dom där killarna från Ö-vik mm.. Vi har gjort en hel del coola spår. Den där skivan som jag först skrev på engelska och sen översatte mig själv till svenska igen. Men en del spår är faktiskt insjungna på båda språken. Inspelningen fortsätter i augusti en helg och sen är det mix, singel och release, så fort det bara går. Äntligen live igen! Fick en liten svacka efter fyra dagars pålägg, lead och körsång. Har svullat till mig här hemma. Gjorde en stor banana split igår.. Samtidigt som jag kollade in Reservoir dogs. Idag blev det lite pancakes och lönnsirap när jag såg om Short Cuts. Det var några som beställde in Pancakes i filmen och kände då att, ja det där måste jag också ha. Min tanke med juli var ju att komma i form, men hittills har det gått lite dåligt. Men men. Innan insjungningen i Sthlm satte jag på nikotinplåster för att inte röka. Men det hjälpte inte. Jag körde lite cigg då och då, nåt nikotintugg och plåster på det. Nu är jag skert helt nicko-beroende. Har faktiskt fortsatt med samma sjuka kur här hemma. Tar en cigg då och då och kör plåstret. Det är ju i alla fall bättre att kanske röka 5-6 om dagen istället för 20. Värsta upplägget och sjuka hjärnan. På lördag blir det i alla fall en veckas vacation på Nordkoster. Det ser jag fram emot. Läsa böcker, laga halvtaskigt käk, kanske kanske, lite bad och sol, eller också regnstövlar. Jag blir nöjd vilket som. Här kommer lite bilder på spel-boysen från stocktown…Kolla in när Anders von hofsten och jag sjunger låten Sommarängel.. passande titel kanske. Klas Eriksson, Matte Franzén och jag i mitten..? Anders von Hofsten, gammal soulsångare..med bettet kvar. marimba nU TAR VI I ORDENTLIGT! 070625 Det Blev sjukt många olika klubb-kvällar när jag räknade ihop och skrev för att få iväg till alla guider mm. Först mina softa kvällar på M2. jag bjuder in en gäst som får komma dit, spela lite plattor, sjunga några egna låtar, kanske att vi gör nåt ihop, äta gott och dricka, röka cigg och cigarr, och bara softish. Simone Moreno som är första gästen är ju bara såå cool, det ser jag fram emot. Sen fick jag förfrågan av Henke Wallgren att göra nåt på Röda Sten. Det är jättefint därute, men det ligger ju i tjottahejti, måste man säga. I alla fall så testar jag tre kvällar , två med liveband och en deejaynight. En kväll sjunger jag själv.. blir kul att se om det kommer funka. Little Dragon, Yukimi, Eriks och de andras band spelar på premiären..Yukimi är ju den ultimata cool. Sen Kör Lord Sinclair och jag, samt kanske Ola, ett par Cashbbah nights på Kontiki. Det är skönt där med fri entré och soft stämning, även om det är väldigt ungt. Åldern på stället är ju 18 år.. så då får man vad man ska ha kanske? Ja, sen har jag ett par egna gig också, så det blir jobb för det mesta i sommar, och kanske ett par turer runt västkusten, skåne om jag får tag i en bil. Funderar på att köpa nån gammal sommar-harv, eller kanske hyra nåt på sex veckor. Är ju med i bilkooperativ, men det blir så dyrt varje gång man åker långt då. 070624 Midsommar blev precis den där svenska högtiden, så som man vill att den ska vara. Dans kring majstången, barn, massa mat, ett hus vid havet, vid fyren Glommen i närheten av Falkenberg. Bara massa gamla bekanta; Fredrik Jahn, FunkÅke, Magnus Bengtsson med flera. Det sägs att Uffe Lundell skrev sin Öppna landskap i samma hus, men det är lite oklart. Till snappsen så sjöng vi i alla fall Uffes dänga med skrovliga röster… Jaaag triivs bäääst i öööpna landskap…jag kontrade med en alternativ snapsvisa.. ”Nu tar vi den, nu tar vi den, nu tar vi snaps och läsk , nu tar vi den. Midsommar är alltid en konstig högtid för högkonsumenter som lagt ner. Men med sambo och vänner så funkar det alltid. Samt egen bil att åka hem i när det riktiga läskandet tar riktig fart. Magnus Bengtsson bjöd på eldslukarshow. Det fick ett antal av festens deltagare att vilja testa eldsprutning. Bäst lyckades fabrikör Jahn, som till och med fick lite eld i skägget. Nadine lyckades också få iväg eldflammor. Själv hade jag inte riktiga sprutten, utan får öva med vatten innan nästa gång. Skulle vara grymt att köra det på en spelning. Plötsligt bara gå iväg och sen spruta eld mitt i. Gårdagens humör grusades av en sur recension i tidningen Groove. Jag var tvungen att svara recensenten. Man ska fan inte läsa recensioner, man blir bara sur. Och regel nummer ett är att man inte ska svara recensenten heller, men jag kunde inte låta bli. Ja, man blir ju såklart glad av bra recensioner, men de kommer ju tyvärr allt för sällan. Kom att tänka på det där. När jag spelade i Stonefunkers, så var det inte många positiva omdömen vi fick. En gång blev jag så arg att jag skrev en insändare där jag hotade med basebollträn och annat gött om recensenten skulle våga sig ner till GBG. Samma dag som insändaren kom i tidningen, vilket var Aftonbladet, så satt vi på ett plan tillsammans med andra artister för att spela i Sundsvall. Lisa Nilsson, Roffe Wikström med flera, satt alla och läste Aftonbladet. Recensenten är numera nöjeschef på samma tidning, så där försvann väl mina chanser att någonsin få ett positivt ord där. ja ja, sånt är livet.. 070620 Helt slutkörd efter att ha arrangerat skate-tävling i GBG. Det blev en stor succé med mycket folk, bra åkare, bra fester på Kontiki och många sköna slalomsvängar. Själv agerade jag speaker. Jag blev värsta Åke Strömmer (om nu någon minns honom).Grymt sugen på att själv ställa mig på brädan och testa lite, men jag får vänta någon månad. Har nästan glömt av att jag håller på med musik. Vi fick otroligt mycket press för att vara en sådan liten sport. Lägger alla länkar längst ner. Många av åkarna blev populära hos de kvinnliga fansen. Det hade de nog inte väntat sig. Själv körde jag dubbeljobb och spelade plattor på Kontiki på kvällarna också. Blev mest soul och funk. Har inte orkat uppdatera min skivsamling och inte laddat ner, köpt vinyl, eller nånting. Sommaren ser cool ut med en hel del klubbgrejor. Kommer bland annat att inta M2 i GBg en fyra fem gånger , bjuda in gäster, hittills klara är: Simone Moreno, dogge, jenny silver och kanske herr Lemma, det blir skoj, mer info om en vecka!Lite sugen på att sjunga funky igen. På engelska kanske. Vi får se. Ska ha möte med ett par gamla stenfunkare idag och lyssna igenom lite nya demos och grunder. Kanske att vi sätter igång nånting. För tillfället helt trött på visor och lugnare sväng. Det känns lite trist, men så är mina känslor. Det är svårt när man sjunger lite mer stötigt och plötsligt känner hur kul det där är.. men från det till att kickstarta igång nånting är steget väldigt långt. Men men ni som diggade Stonefunkers, kanske blir det mer funky tongångar så småningom. Text angående skejt-tävling, samt länkar till artiklar... Vi vill tacka alla som varit med och gjort denna tävling till en stor succé: Sponsorer, tävlande, publik och inte minst alla funktionärer, vänner, unga killar och tjejer, konvakter, Kontiki, för att allt flöt på så bra som det faktiskt gjorde. Nu smälter vi allt en liten stund och går sen igång med att försöka arrangera ett ännu större event 2008. Alla som har tagit bilder, filmer etc.. skicka gärna material till: info@slalomskaters.com Web-baserat kan ni skicka direkt med namn på den som tagit filmen etc… Större filer kan ni skicka via www.skickafilen.se , eller www.yousendit.com . Allt läggs sedan upp på sidan. Tack än en gång och skate on! Klicka på länken för att kolla bilder: Skatefoton från punkt.se 070616, artikel i Punkt.se, Aftonbladet, klicka på bilden Ramon Königshausen för att läsa mer! 070618, artikel i Punkt.se, Aftonbladet, Klicka på allas vår Micke Hadestrand, för att läsa mer: 070616, artikel i GP, klicka på linslusen på bilden för att läsa mer 070613, artikel i GP, klicka på bilden för att läsa, obs, ser ni vem det är? Ledtråd: han har dollar på ryggen.... 070520, Länk till Intervju: EMRIK vs GBG O CO Intervju med EMRIK-GBG O CO 070511, Länk till artikel i GT om Världscupen mm Klicka här för att läsa artikel i GT 070527 Det går snabbt att läsa när man är sjuk. Jag lånade ett par, som det såg ut, gubb-böcker för sjuka män på biblioteket, plus boxen med alla Evert Taubes sånger. Vilket straff att gå igenom dom, tänkte jag, och förpassade sköne Evert till väntelistan. Började med bok nummer ett, snörvel snörvel, cigg på balkongen, te, macka, sängen, hostmedicin, och sen boken igen då.. sträckläste nästan ut den. Jag läser så förbannat fort ibland, det liksom forsar fram och når mål alldeles för fort. Johan Theorin – Skumtimmen. Det blev nog en deckare till slut av den boken, men den började mer som en stämningsroman. Lite Kerstin Ekman, Händelser vid Vatten feeling, men i slutet rullades historien upp lite väl deckarlikt. Men bra var den. Har annars helt tröttnat på deckargenren. Utspelas på Öland, och jag blev direkt sugen på att åka dit igen. Igen? Ungefär som jag varit där det senaste. Jag minns ett par förvirrade spelningar där på 90-talet. En märklig övernattning i Borgholm, när jag skulle mönstra på min pappas segelbåt. Jag söp och somnade i ett skjul, tog första morronbussen ut till Byxelkrok. Nåväl, gamla preskriberade historier. Ska i alla fall ta bilen dit, åka runt, cykla och känna på Öland igen. Men, alla som gillar lite spänning, etc. kommer gilla denna medryckande bok. Efter denna snabba sträckläsning gick jag idag på Anders Paulrud. En annan, lite äldre gubbe. Johan Theorin är ju debutant, även om han på fotot ser väderbiten ut. I pressmaterialet om honom minns jag att det stod att han refuserats ett antal gånger innan. Vet inte riktigt vad sånt betyder. Att han liksom har bidat sin tid och nu äntligen fått till nåt som håller hela vägen. Heja Martin! Paulrud, var en ny, men ganska trivsam bekantskap i söndagssoffan. Hade alla dessa måsten omkring mig, städa, plugga, göra klart en låt, laga mat, gå ut, träna, träffa folk. Det blev Paulrud och boken Som vi älskade varandra. En sån där lite långsam, skön bok som handlar om relationer, mat, cigg ( jag läser hela tiden in att cigg är viktigt, och att ciggen handlar om mig, att jag också måste tända en etc…), platser, hågkomster och livet. Jag trivdes faktiskt riktigt bra med den ordknappa prosan. Han har skrivt fler intressanta böcker verkar det som när man gogglar i efterhand. Blivit attackerad av Linda Skugge mm. Det låter intressant. Han ser kul ut i alla fall. Som en liten kines, ja han bär visst smeknamnet Kina, så jag hoppar nog inte på nån om jag skriver det. Själv kallades jag för Göteborgs Nick Nolte. Inte så smickrande kanske. Jo, sen hade jag spelat in Den sista färden ( John Boorman, 1972). Wow! Vilken film! Ett riktigt mästerverk, och den hade inte åldrats nånting sen 1972, vilken story, dramaturgi, skådespelare, dialog, musik, miljöer, ja det finns nästan ingenting att anmärka på den filmen, helt enkelt ett måste! Nä, nu får jag sluta ordbajsa här. Jag måste lägga mig för att orka med Taube imorgon. 070525 Lite småsjuk en fredag ligger jag och läser dagstisningarna. Jag blir sur. Varför? Kanske för att så många skribenter pratar om artister jag inte känner någon som helst närhet eller koppling till. Fredrik Strage nämner Tough Alliance, ett synthpopband. Det är nånting i deras estetik som verkar attrahera många. Lyssnar man på musiken hör man någon sorts Pet Shop Boys musik. Strage nämner även andra band han lyssnar på och det är en rak brittisk linje han drar. Band och artister som inspirerats av brittisk popkultur. Det är den där kulturen som jag själv tycker är så fattig och intetsägande. Där soulen lyser med sin frånvaro. Roy Andersson har kommit med en ny film. Han talar om viktiga saker, och säger, ” det är helt ute idag att göra nåt för andra människor”. Det är en intressant tankegång. Precis så som jag själv upplever världen av idag. Yta, yta, yta, makt, pengar ger makt. Det är få inom musik och film som ägnar sig åt riktiga känslor, som vågar vara svaga och ge av sig själva. Många står bakom sin glasvägg och tittar. Det är ytan som är intressant. Jag blir så trött på allt detta. Det är ibland så att jag inte vill fortsätta med det jag gör. Jag tycker själv att jag skriver och sjunger just om smärta och sorg, och plockar fram mig själv. Jag leker med olika genrer för att skapa nya effekter och tillstånd. Alla dessa posörer som bara blir fler och fler, ungdomar utan rötter bakåt i historien. Jag försöker själv skrida framåt och ta plats, men det är svårt när hela mediaSverige befolkas av människor som själva älskar yta, flärd, makt, pengar och lättviktiga popband. Jag kanske bara är sur för att jag själv inte får så mycket utrymme. Det är lätt att bli bitter och ledsen. Helst när man som jag levt livet som i en bergochdalbana. Åka uppför, leva det där flärdfulla livet, halka efter, sjunka ner, för att sen ta sig uppåt igen och försöka skapa sig en position. Det är inte lätt att bli gammal i musikvärlden. Det är inte lätt att vara innovativ. Helst så borde man stanna kvar och återskapa det man en gång lyckades med. Som Per Gessle till exempel. Att fortsätta skriva naiva poplåtar, låta maskineriet rulla. Men han älskar nog det han gör. Han är fortfarande en popnörd. Inget ont om honom, även om det går att skriva en hel uppsats fylld av kritiska röster. Satt på spinningcykeln och lyssnade på Roxette. Det var inte mitt val, nej för fan, men jag kunde inte undgå att lyssna. Fy fan vilka dåliga texter. Oj ojoj, ha ha, det är skönt att inse att man verkligen ogillar viss musik. Det ger mig ny kraft att skapa nåt, en motkraft till yta och all annan skitmusik. Fast jag måste ändå säga att det är nåt hos Tough Alliance jag trots allt gillar, kanske deras kompromisslöshet, även om musiken är kass. 070520 EMRIK firar sin 12-års dag 20 maj-2007 070510 Kontrollen Skivan är inspelad och skriven tillsammans med producenten Jimmy Ledrac. En utveckling från den förra mer akustiska plattan Lögnhalsen mot ett mer elektriskt sound. Jag träffade Jimmy via Myspace. Skickade låtidéer fram och tillbaka och upptäckte att det fanns någonting där. Någonting som var mer än bara beats och sång, en attityd, ett ställnings-tagande, en tanke att skapa unik musik. En sammansmältning av mina melodier och Jimmys storstadsbeats. Det har bara varit glädje rakt igenom hela projektet. Målmedvetenhet, javisst, men lekfullheten har hela tiden tagit över. Det har känts modernt att jobba på olika håll, skicka filer och ideer, fram och tillbaka. Albumet heter Kontrollen av olika anledningar. Dels för att jag ville släppa kontrollen, ta det lugnt och våga slappna av, komma ifrån Stressen, som en av skivans låtar också heter. Det är ett av de teman som jag berör i mina texter. Sen har jag genom att själv starta skivbolag tagit kontrollen över min karriär. Sen finns Kontrollen, att vi människor kontrolleras överallt, att det privata har blivit offentligt. Att allt kan visas upp, hur vämjeligt det än må vara; som Dogge säger i sin rap-text: Överallt é det nån som ser dig morre ett steg i fel riktning, dom é på din snorre En kamera i röven för att ha koll på dig så dom kan roffa, roffa, roffa, roffa, bara till sig 070420 Nu börjar det närma sig skivsläpp. Jag håller på att fixa till och trixa för att allt ska bli bra. Jacob Stålhammar färdigställer just nu nya videon till låten Bonusen. Det blir en häftig animerad historia. Jimmy Ledrac har gjort en skön remix till samma låt och allt faller på plats. Tiden räcker inte riktigt till dock. Jag har så många olika projekt på G. En ny live-aktig skiva kommer se dagens ljus i augusti nån gång. Jag har spelat in med Fabbe Kallerdahl och company. Ska lägga ut lite bilder här när jag hinner med.. Svårt att göra allt hela tiden och samtidigt vara kreativ och på G, men en man i sina bästa år , mår bra ändå! 23 maj kommer skivan ut, det blir kul! Göteborg - 070404 Och Jag letade efter min gamle kontakt, vän och hjälp, Calle Blom. Vad gör han nu liksom, Han har blivit en äkta brat så min ene bror. Han är så kaxig, sa en annan kontakt, men vad har då hänt med Calle blom. Calle är en ambitiös advokat som halkade in i skivbranschen för ett par år sen. Det har gått jättebra för Calle. Men han försvann på vägen, från mig och många andra. Det är så med personer man träffar på och sen försvinner dom. Calle har alltid varit schysst mot mig, men han försvann trots allt den där våren 2003 när jag egentligen behövde hjälp. Då fanns det annat som lockade mer. Jag har själv betett mig lite så ibland.. Det går inte att sitta kvar och vänta in, vill man iväg så får man sticka och ta konsekvenserna. Nu fixar Calle på sommarhuset och bor bra. Vi gick i samma klass och skola våra första år.. Calle, en lintott, jag en busunge. Nu har Calle lite tunt blont, krulligt hår och en blond fru. Hon är också advokat. Calle jobbar med Mando Diao nu. Det såg jag på hemsidan. Märta Myrstener sa i en krönika att det är Såååå fånigt att googla folk.. Nu skulle man istället kolla upp deras inkomster. Javisst. Jag kommer inte ens att nämna vad siten hette, men Calle har nog ganska hög inkomst förmodar jag. Calle spelade mycket piano i unga år. Jag tror att han fortfarande plinkar på pianot ibland. Han gav även ut ett par böcker på åttiotalet. Han kanske ville bli författare. Jag har aldrig frågat honom om de där böckerna. De satt där i bokhyllan och jag har tänkt på dem flera gånger. Det är ändå något lite stort med att ge ut ett par böcker, bara sådär. I bokhyllan, men jag frågade aldrig. Det är mycket Mando nu , sa hans fru då jag stötte på henne vid Västra Hamngatan. Det är mycket Mando för Calle, vi fixar lite på sommarhuset. Vi såg dokumentären om dig Emrik, den var bra.. jaså, åh tack för det. Calle Blom. Jag skrev en annan låt som hette Vad hände med Jessie? För ett år sen.. Den låten har fallit lite i glömska, den handlar om Stonefunkers gamla live-basist Jessie Tuffour, och vad som hände med honom.. Senast sedd i London.. Vad hände med Calle Blom? Han blev rik, han blev kanske en brat och nu finns han här på min sida också, tänka sig. 2007-03-07 Yeah, yeah yeah.. Har varit uppe i Tjockhult och lirat, samt spelat in.. Det blev la bra änna då va. Först på Mosebacke med Anders von Hofsten, samt några sköna musiker som till vardags spelar med Kaah o Salem al Fakir, ja ni vet, killar som har lite koll sådär, och spelar svängigt. Jag kom upp med lite attityd och pondus. Det blev en ny svensk låt och sen ett par gamla stenfunkare också. Lyxade till det på Sturebadet mellan mina musik-sessions. Gled runt med lite tanter och andra välbeställda. De hade kolsyrat vatten, lite här och där. Det gillade jag. Plus en ångbastu med lite sån där fräsch doft-sensation. Spelade in årets gubbigaste platta också. Fem man och jag. Det blev ett riktigt skönt häng. Vi satte upp grejor, datorer och sånt i Betels lokaler vid Brommaplan. Riktig frikyrko-miljö. Satte tolv grunder , alla på samma gång spela in, Bösendorfer flygel i miljon-klassen. Låtarna känns väldigt old, men ändå coola. Ska bli kul att se vad som händer med det här alltså. Det går inte att undvika Schlager-febern i landet. Det är som någon sa: Numera tillhör det allmänbildning att veta lite om det där. Samma med Lets Dance. Jag såg delar av ett avsnitt och det är ju ett mycket sjukt program. Möjligvis lite kul för oss som gillar att tråna efter Anna Sahlin, eller bli lite gubbsjuka med Ebba, men det kanske är hela grejen? Sex. Lasse Brandeby, vad har hänt med honom, han var ju lite röd, radikal i GBG i åttiotalets början. Men men, money talks, bullshit walks. Nedmonteringen av kulturen, in med lätt lätt nöje och sen så slipper folk tänka så mycket, enklare att peta i sig lite extra till helgen och inte ifrågasätta vad det är för jävla Tv-tablå man har, och vilka program. OBS.. för lite bra TV-tips så diggade jag verkligen The Corner, som går på fredag-kvällar. Har även spelat in och följt dansbands-serien som går måndagar på ettan.. lite seg och dansbandsmusik är knappt musik, men kul, Fares Fares är grym! Läsning: Jerker Virdborg  Försvinnarna Jean Echenoz  Jag går Samt Johan Cronemans Tv-krönikor i DN. 2007-02-28 Ett gig är alltid ett gig, I Stensjökyrkan med lite skön Old school publik, minst sagt, men trevligt att sjunga frälsis-låtar och eget material, sålde tio skivor också.. skönt att göra nåt rätt i bottenträsket.. gråhårig tinningens charm Bellnäs på bas, Tolsson på trummor finskjortan på, Jocke rolandsson i bakgrunden.. stensjökyrkan, den 25 februari 18.35. 2007-02-21 till 02-25-Dagbok Från Koster Ute på Nord-koster för att skriva klart texter. Det är svinkallt härute. Säkert en minus sju-åtta grader. Här inne har det inte riktigt kommit igång än. Den snälla tanten jag hyr av hade glömt att ringa för påsättning av el. Jag kom för en fyra timmar sen, men har fått brassa på med extra-element. Skrev lite grann, åt ostkaka och kände mig lite lätt utschasad och seg. Till bädden. Då gick en propp. Iskallt därute, var fan är proppskåpet? På den här ön finns dessutom ingen affär. Jag hittade en ficklampa, jag hittade proppskåpet, jag hittade proppar, jag hittade proppen som gått sönder, jag kände mig oerhört vuxen och redig. Nu har jag satt på Helly Hansen underställ, dubbla sockor och sänkt elementen lite grann. Vill ju inte uppleva detta fler gånger. Såg att det bara fanns ett par proppar kvar. Lyssnar på en gammal Esbjörn Svensson, plays Monk. Skivan försätter mig i en skön melankolisk känsla, jag blir röksugen och busig i sinnet, vill mycket, det finns hopp om en vacker morgondag. Musik är här. Kom på att Plura-jäveln också brukar kura ute på Koster, fast det är nog syd det. Rap-Petters föräldrar bor precis där min stuga ligger. De bor i nån sorts äldreboende, lägnheter, ganska lyxiga. Verkar vara ett skönt boende. Ute på en ö. Det är kallt i stugan, snöar därute, men det är så skönt i sängen. Jag är trött, trött på riktigt. Ligger och läser Snabba Cash av Jens Lapidus. Blev intresserad av boken då Stig Larsson plussade den nånstans. Då hängde jag på. Den är bra och medryckande. En del av Kola-miljöerna känns inte helt främmande och även om jag inte till 100% köper beskrivning av brottslingar etc.. så har jag träffat tillräckligt många människor som är lite vid sidan av samhället för att jag ska gilla och tro på det jag läser. Blir röksugen härute. Men jag får nöja mig med fejksnus lite nikotin-tuggummi och vita knogar. Det är saknaden av att smutsa ner sig. Göra någonting riktigt dåligt, något som är kass för kroppen. Men det är bara skit , det vet jag. Idag verkar det vara en lite slö dag, men jag har trots allt gjort klart en del texter. Det är svårt med inspirationen och engelska känns inte så lätt. Svårare att gömma sig och en rädsla för att det ska bli för banalt och trist. Lyssnade dock på en patetisk text av Weeping Willows och då kände jag ingen rädsla längre. Bara att skriva. Jag håller på med en delvis omvänd process, översätter och skriver engelska texter till från början svenska låtar. Tog en kort promenad till Basteviken. Tog ett par foton, värmde lite pasta, åt ett par mackor, lite choklad, satt med lite låtar, såg på Tv, läste bok, nya mackor, lite frukt, ostkaka, träning för knät, Tv-sport, stafett i sprint från Sapporo, nya text-ideer, försöker hitta någon typ av rese-låt, anonymous, anonym, den kan bli bra, när jag sjunger med mörk stämma låter det lite Leonard Cohen. Vet inte om det är helt kass då eller. Han gjorde väl lite bra grejor på 60-talet. Sen kommer jag ihåg de där låtarna, then we take manhattan, and then Berlin, eller hur gick den nu? Har med lite musik också, men orkar bara lyssna på mig själv, datorn och tystnaden, ja ja, det låter ju överallt hela tiden, finns väl egentligen inget som heter tystnad. Det är ett ständigt brus. En saxofonist ringde och sa att han inte hann spela med mig, ja ja, skit i mig då, bara du letar upp nån annan tut i luren. Jag låter som en splittrad man , men jag trivs så här. Jag har inte skickat så många SMS, inte pratat speciellt mycket i telefon, försökt att fokusera på mig och mina behov. Det är fortfarande lite kallt här, men lugnet över Koster. Tänk att vara här en längre tid och bara utgå från sig själv, stänga av.. en hel vinter. Det skulle vara intressant att testa någon gång om man fick möjlighet. Fredag, äter lite choklad och känner en oroväckande känsla från en tand. Hål? Läst ut min bok, sett på lite sprint och långsamt jobbat mig in i textmatchen. Snön ligger vit och fin därute, Koster-rännan från fönstret, mulet, det blåser och snöar. Får väl ta min dagliga promenad och känna på. Det är ett par låtar som jag inte riktigt hittar in till då kan man antingen, lägga av och göra något annat, eller så sitter man kvar och skriver lite mer planlöst och ser vad som kommer. Känner mig helt enkelt lite oinspirerad. Det finns ju lite olika skolor där. En del som alltid jobbar, samma tider, nästan kontorstid liksom och de som jobbar koncetrerat under vissa perioder och sen samlar material i skallen. Jag är väl lite både och. Men tycker om rutinen och att alltid ha projekten på gång. Lite långsam lördag. Backhoppning på morgonen efter en skön natts sömn. Frukost, gröt, lingonsylt, berocca vitamin, kaffe, smörgås med leverpastej och gurka. Känns sådär helsvenskt på nåt vis. Därefter lite Tv-sport. Känns som min uppväxt då jag gärna parkerade i soffan med frukost och sport.har klarat av det jag föresatte mig att välja ut och skriva klart. blir tolv fina låtar. på engelska eller svenska? nu har jag i alla fall texter på engelska , några på svenska. Nu är det dags för städning och hemfärd. bye bye Nord-koster och Västra bryggan för den här gången! ostkakan åts upp direkt Arbetsbordet det förvirrade ögat Huset vid Västra bryggan och jag dansar i Basteviken i neon Basteviken-2007-feb-22 jag letade efter heikki, men fick ingen stek.. På väg hem igen... 18 FEB-SÖNDAG-2007 YES, NU HAR JAG AVVERKAT ETT skönt gig tillsammans med mass funkkompisar. vi hyllade James Brown, the godfather of soul i två timmar på ett knökat Pusterviksbaren, den 15e feb. Kolla efter lite nya bilder i foto-galleri! Här kommer james brown, för er som kan se på you tube grejor! 24 JANUARI - 2007 Ett nytt år med nya utmaningar. I och med Myspace så rör man sig inte lika mycket på denna sidan. Den tar längre tid att redigera, men det är ändå här jag startade min resa för ett par år sen. Jag skulle vilja fixa till och uppdatera sidan lite, men men.. så ser den ut och jag lägger väl till grejor när det behövs. Svårt med alla dessa nya ställen som man har till sitt förfogande , You tube, Myspace etc etc.. Men ni som tittar hit ibland ska veta att jag kollar in denna sida åtminstone ett par gånger i veckan och lägger in info när det behövs...gå annars in på mina andra sidor också! 15 dec 2006, Pinnsmala studenter och årsredovisning 2006 Alla studenter är ju pinnsmala , men jag förstår inte hur det går till. Under den tid jag pluggat, det vill säga de senaste veckorna, så har jag inte orkat röra en fena. Ingen tennis, ingen simning, ingen spinning och endast två skateboardpass. Istället har jag rökt cigg efter cigg, druckit mängder med kaffe och proppat i mig sötsaker för att hålla igång. Nu är jag klar och kan gå till simhallen igen och återuppta lite mer normala vanor. Jag sitter här ganska nöjd över att ha lyckats få in min C-uppsats. Klockan tio stegade jag in på institutionen och överlämnade mina 38 sidor. En hel del misstag och för lite tid, men skönt att vara av med skiten. Därefter in på UB och lämna in alla försenade böcker. 500 kronor hejdå. Träffade på broder Birro, tog en räkmacka med latte på Ljungans, köpte ett par nya vinterskor, ECCO, dom är heta nu, och åkte hemåt för att packa, tvätta och slappa. Lyssnar på mastrade versioner av den nya skivan och diggar in mig själv. Många projekt som avslutas så här till jul. Det har varit ett hyfsat år: Ny platta Lögnhalsen, som rullade ett tag, en del goa gig, lite klubb-äventyr, gamla Cashbah återuppstånden, Resor till NYC och Paris, studier som fungerat, ett nytt samarbete med Jimmy Ledrac som resulterade i elva heta grooves, icke att förglömma Petter Edlund som bidragit med musik till två av de bästa låtarna, Vladi Vargas som oförtrutet mixat i Västerås, kontakt med mina informanter för uppsatsen: Dogge, Petter, Rigo, Gonzo och Papa Dee, Sjöng Taube på Taubespelen till mångas förtjusning, spelat för pensionärer 26 ggr, tagit körkort vid 40 års ålder, kört bil och börjat röka, en vana som förhoppningsvis avslutas i och med det nya året. 6 december 2006 Jordärtskockssoppa med timjan o parmesan Ingredienser 2-3 personer: Jordärtskockor 6-8 st. Färsk eller torkad timjan , knippe Parmesanost, en liten bit efter smak Grädde, 1 dl, eller mer.. Grönsaksfond, 2 tsk kanske Salt, peppar, efter smak Skala jordärtskockorna och hacka till små bitar. Lägg i gryta med vatten som precis täcker, koka upp tillsammans med lite timjan plus lite grönsaksfond/buljong, ev. lite salt. När de är mjuka, mixa till en slät soppa. Tillsätt lite färsk timjan, parmesan, riven, eller i småbitar och lite grädde. Mixa allting. Tillsätt eventuellt lite salt och peppar. Man får själv pröva sig fram. Gillar man mycket timjan så har man i mycket timjan, gillar man parmesan så öser man på med det. En grym liten vardagssoppa som jag gjorde igår. 29 nov Vecka två på min äldreboende-turné. Nya instrument, dragspel och gitarr, men ungefär samma upplägg. Ett par jazzlåtar, sen lite Taube, snack, nån jazzlåt och därefter avslutning med Taube. Vissa äldre säger ingenting, sitter där ganska avstängda, inte ens en liten applåd. Hjärnan har lagt av, organen sviktar, men de kanske trots allt kan känna lite av sången och musiken. Jag hoppas det. Ibland känns det dock ganska tungt att förmedla och stå där med ett leende inför 85-90-åringar i livets slutskede. Ja, i någon av dessa faser kommer man själv att befinna sig om sådär 40 år. Om man får vara med såklart. Det är så många variablar som ska stämma. Jag önskar mig själv ett kreativt liv in i det sista. Sitta och skriva, sjunga och göra mitt bästa tills kroppen säger ifrån i en sista suck. Man kanske borde reflektera mer kring döden då man besöker dessa platser, men det blir mest jobb, resa, hitta nytt ställe, sätta upp grejor och sjunga. Såg en bra film igår på dumburken. Vad hände med Baby Jane? Bette Davis i högform. Det handlade en del om att bli gammal, drömmar som försvunnit och en längtan efter att återigen få uppleva glada dagar i barndomen. Hemsk film, men åh så skönt att få se nåt riktigt bra för en gångs skull. Det finns så mycket att hämta ur film-historien. Samtidigt kommer alla dessa nya filmer som skeppas ut. Dessa otaliga action-äventyr, Beck-filmer och skit. Martin Beck borde bara läsas i Sjöwall-Wahlöös romansvit om brott. Möjligen att Widerbergs Mannen på taket, håller måttet som en fin filmatisering. Håller på att läsa Stig Björkmans intervjubok med Woody Allen och passar samtidigt på att se om en del filmer som det skrivs om. Igår blev det En gång till Sam. Rolig, men ganska lättviktig film baserad på Woodys pjäs med samma namn. Ett bluesigt Göteborg ger inspiration till blues-låtar. Har ett par idéer till nya inspelningar och skivor. En bluesskiva, en engelskspråkig platta. Där är jag nästan klar med musiken, men har inte kommit på vilka musiker som ska vara med, eller hur det hela ska gå till. Sen finns en Taube-platta på g. Jag försöker hitta lite roliga Taubelåtar att spela in med en jazztrio, samt lite stråkar. Det finns så många och de gamla inspelningarna är mossiga. Alltså de jag lyssnar på, men det finns en häftig kraft i Taubes lyrik som jag gillar. Ska lyssna mer. Sen så är min nya elektroniska skiva klar. Den blir riktigt slick och bra.. Mycket att göra, lite tid, men det rullar på. 23 nov 2006 Första veckan avklarad. Min turné för de gamla. Hela Göteborg med omnejd ska klaras av. De rullar in med sina rullatorer. Som ett långt tåg. En del pigga , andra precis i slutstadiet av livet. Vi plockar upp vår lilla sånganläggning och kollar pianot. Där sitter de, gamlingarna och väntar. Vi går ut för att ta vår traditionella cigg innan gig. En halvtimme ska vi spela Taube och jazzstandards. Jag kör lite snack mellan låtarna. Efter ett par spelningar går det mesta på rutin, men jag vill alltid göra mitt bästa. Det är skillnad på äldreboende och äldreboende. Ute i Bergsjön så kommer inte så många eftersom pensionen precis dykt upp (underförstått, gubbarna har supit till). Inne i centrala Göteborg är det mer uppstyrt och hemtrevligt. Kontrasten är stor, och vårt program förändras också lite beroende på plats och publik. De flesta blir glada bara av att se oss, men ibland funkar Taube bättre och andra gånger så gillar de Lady is a tramp mer. Man gör en god gärning, det känns skönt, men oj så slitigt det blev trots allt. Tre gig per dag, plus kartläsning för att hitta alla småställen tog på krafterna. Här känner man sig verkligen som en äkta kulturarbetare nere i gärdsgårdsserien, med dåligt betalt, men det är ändå nåt gött över detta upplägg. Efter varje halvtimme tar vi även en hejdåcigg. Rullatorerna rullar iväg mot vila, eller lunch, kaffe, kanske sömn. Jag har i veckan spelat med Dan Helgesen. En grym orgelkeyboardist som även hanterar pianot på ett bra sätt. Dan är lättsam och enkel att umgås med. Nästa vecka blir det nya resor och uppträdanden. Då med ny partner, Sverker stenbäcken. Nya rullatorer är att vänta. 16 NOV 2006 Jag satt i pyjamas idag till halv tre. Stod i pyjamas och sjöng in en funklåt till min vän Davono som fyller 40 på lördag. Han kollar säkert inte här och gör han det så vet han vad som komma skall. Min broder Torsten har lagt lite gitarr och jag använde Cheeze funkybeats för att krydda anrättningen. sjöng i typisk funkCameostil och det blev riktigt cool. Men pyamas, liksom vadå? Jag orkade inte duscha och sätta igång. Det var den jävla uppsatsen som spökade. Jag bara stirrade på texten, böckerna och tog en cigg till, ringde ett samtal, kollade lite fler mail, tog en macka, en kaffe och till slut tog jag en dusch, lagade till en vegetarisk gryta och skrev ett par sidor på ren trots. Sen laddade jag hem en säsong av Curb your enthusiasm. Jag kände till Larry David, namnet, men hade aldrig sett den där serien, men så. En kväll kollade jag in ett avsnitt, och skrattade. Satt här vid datorn och kollade in pilotavsnittet. Det var riktigt bra. Gillade nerven och den dokumentära känslan där. Bättre än den riktiga serien. men blir väl ett skönt litet tidsfördriv mellan alla andra aktiviteter. Satt och kollade dokumentären om Scarface. Börjar bli lite trött på den filmen, men jag får stå mitt kast. SÅG Babel på bio igår. Intressant och bra story, men lite väl långa takes och typisk musik. yes, nu är vi i Tokyo, konstig disco. jaha, lite gitarr och ökensång, då var vi i Marocko. Hade varit kul med disco i öknen för att chocka lite tyckte jag. Men perfekt avkoppling efter förlust i tennismatch. Jag skrattade på helt fel ställe också. Det kändes som om hela biopubliken stirrade på mig. Jag vet inte varför, men det bara kom ett skratt mitt i , när den unga japanska dövstumma tjejen är hos tandläkaren. Helt fel. Imorgon ska jag repa inför min helt osannolika turné bland Göteborgska äldreboenden. I två veckor ska jag sjunga för massa gamlingar. 30 små halvtimmesgig med pianist. Ha ha, ja det blir nåt det. men jag får ju betalt så då ska man vill inte klaga alltför mycket, men ibland undrar jag. Vad gör jag här? Är det detta som är mitt liv? Ja det verkar så. 13 november 2006 Just back from my NYC tripgrymt väder typ 20 grader och alla dessa höga hus. Köpte en ny kostym för scenbruk, och lite stora jättebamse kläder för hemmabruk, eller möjligen hip-hopklubb. ser ut som en gorilla i dessa. Kollade in Dr John på Blue Note, John Legend, och en annan doktor Israel, med lite skön dubreggae..plus bassisten från Bad Brains i nåt nytt projekt. Bodde mitt i Bed-stuy och kände do the right thing vibbarna lång väg, även om Nyc numera är riktigt lugnt. Köpte bara massa gamla obskyra disco-tolvor i skivväg. orkade inte leta igenom alla hip-hop backar, men kul att hitta lite go grejs som jag letat efter. Tomorrows edition, Evelyn King, Gwen Guthrie och andra konstiga rare grooves. Orkar inte resa mig för att kolla titlar. Återsåg även min gamla värdfamilj för första gången på 23 år. WOW. de hade blivit gamla. jag kollade in Niagara-fallen, körde lite bil, åt många pancakes med syrup, några donuts ( de var inte så goda). Såg Scorseses nya The Departed.. yes, mästaren nästan tillbaka I gammal god form, ett måste senare. Dessa amerikanska biografer sen. Det är som att sitta hemm a i en gammal länsstol. med jätteduk och grymt ljud. yes, nu har jetlaggen släppt och jag börjar tyvärr inse att jag sitter i GBG, världens jävla rövhål..vill bara iväg igen. kan ingen skänka mig en slant. jag behövs inte här, snälla, jag kan göra mer nytta nån annanstans. Det är svårt att sätta stopp för hjärnans aktiviteter. Försökte igår att helt strypa flödet, men det blev ändå massa små tankesekvenser. Vi skejtade i garaget igår. Nere under Ullevi. Nya truckar. Jag ligger en sekund bakom världsmästaren Wadsten, men känner ändå att flytet finns där. Vi håller på att lägga upp planer för en stor skate-tävling i GBG sommaren 2007. EM, eller världscup. Mitt på Avenyn om allt går som det ska. Mitt förbannade knä ska dock opereras i januari, får se hur lång rehabliteringen blir. Jag får kämpa med sjukgymnast och mig själv. Fan vad svårt det var att röka i USA. Det verkar ha gjort susen med förbudet. Såg väldigt få rökare där. man fick gå ut och ställa sig som en annan kriminell och snuten hade superkoll på vart man rökte och inte. man fick inte ens tända en tagg på väg upp från tunnelbanan. såg en fyr komma med ciggen tänd precis innan trappan slutade. Tre bängen kom direkt fram och frågade efter leg och , varför tände du ciggen där, det är förbjudet. han fick förmodligen böter. Kontrollsamhället är där. Bush har lyckats. Folk är på ett sätt räddare där nu även om det öppna våldet trappats ner. Poliser i varje gathörn, överallt. Alla konstiga säkerhetskontroller etc Sen har vi Sverige och kontrollen här och höger-lobbyn som gärna vill att all kulturell aktivitet ska skötas marknadsekonomiskt. Inga bidrag, eller stipendier. En usel artikel i DN med uthängda bilder på syndarna igår. Birro har minsann tiggt pengar och även miljonären Guillou har en gång skott sig på staten. Det är som om de inte förstår hur kreativ, kulturell verksamhet går till. Att man måste få en chans att koncentrerat arbeta med texter etc.. utan att känna pressen. Alla konstnärer har ju genom århundraden fått sätta sitt hopp till antingen, staten, eller mecenater för att överhuvudtaget kunna åstadkomma någonting av värde. Jag har lyckats få lite stålar genom åren från Konstnärsnämnden. Inga gigantiska summor, men precis så mycket så att man i ett par månader kunnat skapa helt fritt. Eller lagt in pengarna i studion, eller sådär. Det verkar som om staten också helt blundar för hur utbredd svarta-pengar-situationen är bland musiker, artister och andra kulturarbetare. Mindre ställen vägrar att betala vitt och har heller inte råd. Deejays får ofta betalt svart. Även större och mer etablerade ställen betalar svart. en liten del vitt, så att ingen tycker det verkar konstigt och sen den större summan svart, inte stämpla in alla som betalar etc. Ett stort jävla systemfel är vad det är. Varför ska kulturarbetare vara de som sitter längst ner på stegen? Nej, lägre skattesats för alla som håller på med kultur, upp till ett visst belopp. Och lägre avgifter för alla ställen som vill ha kultur för att få ännu mera bokningar och dessutom få bort de svarta pengarna. Jag vill gärna betala skatt och göra rätt för mig, men en annan måste ju överleva också. 25 oktober-2006 På väg till NYC för första gången på ganska länge. Vad väntar där? Se på hur Reinfeldts favoritpolitik fungerar i verkligheten. Den helt marknadsanpassade kapitalismen. Det finns ju jättemånga amerikaner som är emot hela systemet, Bush och hur landet ser ut.. men samtidigt så finns det ju väldigt lite av socialism där helt klart. Ska i alla fall bli kul att återse hip-hopens födelsestad. Jag som det senaste sysslat så mycket med hip-hopens historia och skriver filmuppsats som handlar om hip-hop etc etcplus alla skivor som sitter på väggen bakom mig.. ett antal meter hip-hop vax. Den nya vägen mixas just i det här nu uppe i Västerås. Det blir en FET platta om man snackar sånt lingo. Massa roliga infall, synthar, beats, gitarrer och annat kul. Texterna pendlar mellan det djupt tragiska och humor. Fick just besked om att jag ska genomgå titthålsoperation för mitt knä..aj aj aj..Rädsla infinner sig, men samtidigt så gör det ju ont just nu och kan man plocka bort lite skit så blir ingen gladare än jag. Sitter här i min ensamhet och sparar ner sångfiler till den sista låten för plattan Helena, en skön samplingshistoria med djupt tragisk text. Musiken är gjord av Petter Edlund. Ännu en kille jag träffade på MySpace. Förutom att han är duktig på beats så är han dessutom en trevlig snubbe och bibliotekarie, precis som min sambo.. treevligt. Kan vi ha lite biblioteksträff här hemma senare.. 25 september 2006 SKATE, BÖCKER OCH FILM Sitter helt ledbruten efter gårdagens skate-session. Det kändes lite segt när jag åkte, men visste inte att resultatet skulle bli såhär. Ont som fan i baken, knät som värker. Ryggläge verkar funka bäst. Letade upp lite Voltaren-salva och en Paraflex komp. Min tilltro till piller och salvor är stor efter en uppväxt med läkarföräldrar, men det som infunnit sig är mest en lite avdomnande känsla. Som tröst läser jag en uppfriskande bok som heter Päls i Göteborg, skriven av Per Johansson . Många GBG referenser och namedroppings. Bland annat läser jag om nyblivne trettioåringen Lui Hopf. En skönfestande konstnär som hade stort party i helgen. Jag debuterade som så kallad filmvetare under bokmässan. Hade samtal om hip-hop film tillsammans med Jeff Chang, som skrivit Can't stop Won't stop, en bok om hip-hopens historia. Finns på svenska hos www.reverb.nu . Jag var väl inte helt klockren i min nya roll, men det är kul att göra annat än musik ibland. Den nya skivan är nu nästan klar. Jag lyssnar i mina Harman Kardon högtalare från 70-talet och diggar in mig själv. Fan va bra jag é! Det är kul att i denna fas kunna plussa sig själv lite. Nu börjar den mixas i veckan. Har fått med en superskön duett med Jenny Silver. Hon är verkligen guld, den Silver-tjejen. Morsade på Rocky under bokmässan. Min sambo sa, men han heter ju Martin Kellerman, du kan väl inte kalla honom Rocky, det är ju en hund, men de är så lika, så det fick bli Rocky. Har helt fastnat för den serien. Lite väl många internskämt ibland, men man känner igen sig. Nu gäller det att motivera sig själv för att skriva c-uppsats. 40 sidor om Scarface och den filmens inverkan på hip-hop kulturen. Blir en bra höst-sysselsättning. På lördag spelar jag på Liseberg. blir sista gigget med det bandet. Sen ska jag sätta ihop nåt mer elektroniskt och svänga på. Försöker tänka in musiker och konstellationer, men det löser sig. Kom gärna förbi, ni som är i GBG-trakten. 28 augusti 2006 Det började med en enkel cigg på en bistro i Paris. "En cigg i Paris", en bra film eller låttitel (eller?). Efter ett uppehåll på tre år. Så enkelt att bara suga i sig igen och gott smakade det också. Världens farligaste drog ( efter heroin då kanske), eller i alla fall oerhört beroendeframkallande. Så får man inte ens nån kick av skiten. Det tog tre veckor, sen tog jag min andra cigg. Ett paket i pressbyrån, två stressrök innan bussresa och därefter var allt igång igen. Klockar in på 15-20 om dagen just nu. Sitter framför datorn med mina låtar och tar, helt sjukt, djupa bloss, mellan mina sångtagningar. Känns inte fräscht. Definitivt inte lukten som sprider sig i mitt studiorum. Men varje dag startas med kaffe och ett par stinkpinnar. Det blir väl trötta nikotinplåster och nedtrappning. Jag flyttar hela tiden fram mitt rökstopp. 1e september har blivit till: "när plattan är klar". Min sambo sa, "men den kan du ju hålla på med i flera år", nä nä, den är klar om ett par veckor"...visst, och sen kommer nya plattor och spelningar och pauser och alltid är det fint att ha det där paketet till hands. ÄH, vi tar en cigg på det va. 20 augusti-2006 Det var ju inte direkt någon överraskning att läsa i bladet om P. Sjöberg och Dammsugarn Nylander. Här i Göteborg med omnejd har alla känt till festandet med illegala substanser. Det är extra tragiskt med Nylander och hans dubbelliv. Kommer ihåg att jag såg en stor artikel där han uttalade sig om dopning, hans engagemang i ren idrott etc och kom att tänka på min polares historia om samme man och att han kallades för Dammsugarn eftersom han aldrig lämnade något kvar på spegeln. Det är oerhört lätt att hamna i denna cirkel. Fråga mig som i många år rumlade runt på samma krogar, tog samma saker som dom gjort och blev polare med många fel typer. Känns skönt att ha lämnat dessa dagar och nätter bakom mig. Sista fasen kring min nya skiva är inledd. förra veckan fick jag besök av Dogge Doggelito som kom förbi och la en skön rhyme på en funky låt. Vi bjuder in lite fler gäster och snart finns tio nya böljande spår att tillgå. Även om den sk. plattan är på väg ut så gillar jag att jobba enligt det konceptet. Max tio låtar, de bästa, eller mest intressanta. Saker som kompletterar varandra. Skivan blir en skön mix av live-instrument och programmerat. Ska bli kul att själv blasta på högsta volym i mina 70-tals Harman-Kardon högtalare. 23 juli Hej hej, det rullar på med den nya plattan Jimmy Ledrac och jag skapar massa sköna grooves och blivande klassiker. Så känns det nu i alla fall. Planen är att DEN NYA VÄGEN ska finnas ute i oktober nån gång. Hittills håller vi tidsskissen, men man vet ju aldrig. annars så är det massa deejayjobb, klubbar och lite spelningar. sugen på att sätta ihop en ny live-combo för de nya låtarna, vi får se. Spelade annars klassikt Taube, på Taubespelen, en upplevelse med specialskrivna arr bara för mig. kändes mycket lyxigt. kanske att jag använder en del av dessa till kommande Taube-platta. men den känns en bit bort, då jag just nu är mitt inne i detta. Singeln finns ute, en ny singel ligger i pipeline och allt går, som Petter säger: Bra nu! 15 juni... Nu har vi invigt Götatunneln i GBG. Kolla in sportsektionen/skateboard så finns en film.. Alla maccare kanske inte kan se den.. men de flesta borde ha grejor installerade.. ska lägga den som hämtningsfil också. Annars så är singeln klar och skickad till press.. Kommer nästa vecka så det blir stress ut med den och hoppas på fina reaktioner... Den är riktigt bra och arbetet med jimmy ledrac rullar på. Nytt album kommer i höst. jag håller på med massa kustiska låtar också, men har tagit en liten paus där. . 16 maj... Tiden går och jag skriver lite mer på min sk. blog på my space, som väl egentligen inte är en renodlad blog, men vad är det, webblog, ja ja. Här hemma har jag en egen dagbok som jag skriver i varje dag, eller försöker. Det är kul att kunna gå tillbaka och se om det skett någon som helst utveckling, eller om man bara står och stampar på samma fläck. Jag är just nu inne i ett arbete med producenten Jimmy Ledrac. Det blir som ett litet avsteg från min vis-soul och in i lite okänt land, med programmerade beats och synthar.. men det är samtidigt en väg tillbaka till Stonefunkers och den älskade grooven. Vi siktar på en sommarsingel, jag vet, lite sent ute, men den kommer lagom till Sveriges första VM-match hoppas jag. Den heter FIRA NU, och är en riktigt skön partydänga. Det är alltid kul att läsa om folk som brinner för det de gör. Slippa trötta karriärister och slipade affärsmän som Alexander Bard och hela den där kommersiella sidan av musikbranschen som man hatar. En artikel i DN får mig på gott humör. Handlar om Green Garthside från gruppen Scritti Politti. Hans historia om med och motgångar, men ständigt det där drivet att utforska, göra något som fastnar, griper tag. Att vid 51 års ålder sätta ihop ett skramligt liveband och gå loss. Det låter som bra utveckling i livet tycker jag. Jag diggade hans platta från åttiotalet med synthar och lyx. Ska lyssna in hans nya alster. Det finns så många safea människor. Folk som stelnar till och inte vågar kämpa vidare utan ser till sin senaste hit. På min vägg har jag Linn Ternströms porträtt av Ingmar Bergman. Han är lite stel gubben, men han har åsikter och han gör något. Det är respekt! 29 mars 2006 Tar en paus ifrån mitt journalskrivande. Jag är i början av uppsatsskrivande i filmvetenskap och skriver just nu en journal om dokumentärfilm. Intressant, men för en gubbe som varit van att under längre tid spela, repa och skriva lite låtar, som blir det intellektuella arbetet delvis pressande, men jag klagar inte. Det är verkligen kul att steppa utanför karaktären och göra nåt på riktigt. Har gjort klart en klatschig låt som heter Kärleksmaskinen. Den är verkligen lite udda. Funderar på ett alter-ego namn, men vi får se. Annars så känns allting ganska cool. har börjat köpa lite fler skivor och vara mer aktiv på deejayfronten. våren är på väg, den ser vi fram emot. Rekommenderar: Big Boi -Purple ribbon allstars -Got purp vol 11 (vinyldubbel)- Southern hiphop av Outkast kille. riktigt bra och bådelyssnings och dansvänligt...kolla in! Dilated peoples - Back again (12") - En skön tolva helt enkelt... 14 mars 2006 SÅ HAR ÄNNU EN MÅNAD NÄSTAN GÅTT. Jag sitter här med mitt körkort, jag pluggar på, skriver massa nya sånger av skiftande sort. Det känns bra, men jag vill spela mer, göra mer, vara mer närvarande i allt jag gör. Men jag är något stort på spåren. En ny jag-figur. Har jobbat en del med nya karaktärer, Perra Winberg, tjötgubbe från GBG, duktig. Klas cleancut från STHLM och andra. Det blir bra, jag är bra! Kolla in my space för lite mer uppdateringar och gamla Stonefunk-hits. Gött mos! Kinna - 17 feb-2006 Nu kommer den nya singeln från skivan. Mina schyssta remix-kompisar Christoffer HIRD Berg och Davono har tagit sig an JUST DÅ och LÖGNHALSEN. Cribba har speedat upp tempot och plockat in lite från sin värld och gjort min komma ihåg det gamla låt (Just då) till en fartig spinningdänga. David från Stonefunkers har tagit med all sin ZAPP-nostalgi i Lögnhalsen. En riktig dancefloor i ny tappning. Roger Troutman hade lett i sin himmel. Svensk vistradition mixat med amerikansk maskinfunk. www.myspace.com/topemrik(Lyssna på remixerna, ladda ner) Mitt körkort lyser med sin frånvaro. Bara att kämpa på. Jag har gått in i B-kursen på filmvetenskap. Om jag hinner med blir det kul. Just nu ägnar vi oss åt sci-fi och sk. skrattspeglar. Ska senare skriva uppsats om hiphop filmer i historien. Rekommenderar också: Pusher 3 - (film) - Nicholas Winding Refn:s tredje del. En blytung socialrealistisk resa ner I underground och kriminaldrogträsket. Åk till Danmark och kolla! Eller invänta. Petter - Det går bra nu (remix-singel) - Man måste ju bara digga när broder Sleepy och Petter bjuder in Fabolous från NYC på lite slö rap. Bästa svenska jiggy hiphopen på länge. Vintern - Bar ut o åk! Upp till fjällen, eller ner till alperna, eller längdskidor bakom knuten, du bestämmer. GÖTEBORG - 16 JAN-2006 Nytt år och nya strider att utkämpa. Nya segrar och förluster. En känsla av tid som rinner genom fingrarna, små sekunder tickar mellan pekfingret och tummen. Det har gått snabbt. Året. Och ett nytt är redan här. snabba beslut och nya musikaliska äventyr väntar. Videon till "Lögnhalsen" finns nu att se på denna sida och kanske i lite TV-kanaler också. Jag har börjat med bra föresatser, träna, inte så mycket godis och ta körkort. Har klarat teorin och halkkörning, samt faktiskt kört 120 på motorväg. Bara en sån sak. Jag vill verkligen ut och spela snart och så blir det nog. Rekommendationer: Palindromes-Todd Solondz - (film)  Ett geni. Jag älskar hans filmer. en riktigt skruvad man som gör skruvade filmer för oss virrbollar. Rocky - Martin Kellerman - (serie) Är man själv gammal hiphop-snubbe så hänger man med i rockys lingo ganska hyfsat. Även om jag är sådär tio år äldre så är farsan inte helt väck här. Värmen - Ulf Lundell (bok) Jag har någon typ av hatkärlek till Uffe. Hans musik är ju ganska vidrig, men hans böcker surfar på...faktiskt roligare läsning än Östergrens senaste. Jag håller med P.O. Enqvist, Ulfie boy är underskattad som författare, men han verkar vara en jobbig jävel i alla fall om man ska läsa in nåt personligt i böckerna, och det ska man ju såklart. GÖTEBORG-BRÄNNÖ - 17 DEC. Ja då sitter jag här vintern 2005 och har precis börjat jakten på något nytt och fräscht. Med gamla kassettband, anteckningsblock och en urgammal dator så ska jag hitta sanningen. Jag funderar på att kalla min nästa skiva det: Sanningen. Fram i sanningens ljus. Jag vet inte alls hur den kommer att låta. Jag har hittat två låtar i högen. En typisk visa och en lite mer bluesig sak. Jag vet att det finns en hel del bra grejor och jag vet att jag vill göra det hela lite beatigare, mer baskagge helt enkelt. Ute på Brännö i en superdesignad stuga. Ett hus där jag vill bo. Det är så uttänkt och killen som bor här i normala fall är en sån där kille som har fått mycket gratis. Han är aktiv, ser bra ut , bra på att fixa och , ja allt det där. Det är lätt att bli avundsjuk på såna mänskor, men jag försöker vara ödmjuk och se det bästa hos mig själv först och främst. Ja, det kändes skönt. Att tänka så. Det känns lite som att famla i mörkret. Jag önskar att jag kunde spela bättre, instrument, inte vara så i famnen på alla dessa sköna instrumentalister. Det är kul att jobba med andra, men det är väldigt svårt att veta hur någon annan uppfattar ens grundidé. Det är därför jag sparar mina svenska sånger. De ska ingen annan få röra. Inga klantar. Jag är trött på mitt språk. Känner inte att det kommer några genialiska saker. Det borde finnas massa här i det digra materialet, men jag orkar inte leta. Jag är metodisk, SPARar varenda liten idé, lyssnar, känner efter. Det kanske kan bli en bra låt, där finns det en fin refräng, skriver en kort vers, hittar ett stick och berättar en historia, försöker känna om det här blir kul att sjunga live, men jag vet inte... det är oerhört svårt att veta. Jag får gå på känsla, skapa mina 30-40 låtskisser, banta ner till 20 och sen gå därifrån. Tema sanning och konsekvens. Vet inte längre vad skivan ska heta...jagad av drömmar, En tröst på färden, sanningar?. "Nya tider" heter den bästa låten hittills, kanske det är ett bra arbetsnamn. Sen har vi den engelska skivan. Vad heter den? -The Light heter en av de bättre spåren där. Vi får se. REKOMMENDERAR: MARCUS BIRRO - FLYKTSODA (BOK). En tripp rakt ner i alkoholismens tristess och meningslöshet. Träffsäkert och gripande, en bok som hänger kvar och river upp sår. Bröderna DArdenne - Barnet (film). Gå och se denna hyperrealistiska skildring på liv och död. Bill Evans - piano/jazz - Lyssna till denne mästare. Jag har en enkel samlingsskiva, duger gott åt oss amatörjazzare. Reflektion - Kinna - tisdag- 6 dec. Plattan är ute och jag sitter precis och klipper video till låten "Lögnhalsen". Den blir riktigt rolig. Jag åker skejt runt GBG och sjunger om alla lögnhalsar out there. Har snurrat runt Sverige ett varv och träffat på en hel del sköna cats. Snart jul, men i min hjärna är det mest musik och lite filmvetenskap. Vad önskar jag mig i julklapp? Lite tid kanske, mer tid. Jag vill få tid till allt det där...alla projekt som väntar på att bli förlösta, alla låtar som ligger i byrålådan, alla musiker att träffa, alla toner som ska bli sjungna, alla som man älskar att hata, men älskar ändå. Jag saknar min mamma, min syster, min bror och pappa och mormor och alla andra som försvunnit. Men jag finns ju här. Det känns faktiskt ganska ok. Reflektion-Örebro-20 nov. Sitter i en biljardhall och uppdaterar mig själv lite. Det är kul att vara ute bland folk, sova i husbilen, gå in på Statoil, köra lite raggardusch, göra sig i ordning och åka iväg till nästa intervju. Det har varit lite upp och ner i humöret, men mest upp faktiskt. Jag vill ut och spela snart! Reflektion- nu åker jag ut på promotion-turné, 14-25 nov. På väg ut i Sverige för att prata, prata, prata om mig själv. Jag blir den intressante, för mig själv. Tänker på meningen med livet, att stå på Väla och sjunga singback, 40+, det kräver en viss resning. Det är ju betydligt svårare att mobilisera kraft i såna lägen på ett köpcenter. Vem är den där killen som står och gungar med underlivet och sjunger om lögnhalsar? Bit ihop och känn att du i alla fall slipper montera bilar idag också. Det är kanske det jag borde göra istället. Montera en snygg bil, få min lön, köpa ett hus, ta massa lån, en liten sommarstuga, eller båt, plasmaTV, surround och so weiter. Nej jag är inte där nu. Jag åker istället runt Sverige i husbil och låter mig intervjuas av allehanda pressmänskor. Det blir intressant, öppnar upp för nya sångtexter, nya möten och massa vanlig, svensk mat. Reflektion-återblick-okt 30 Tåstarp-sommar 1980 Jag har påssjuka hos farmor. Jag är oskuld och ligger där och tycker synd om mig själv, hela min situation. Att vara sjuk hos farmor. Inte det roligaste. När jag blir bättre åker jag in till Ängelholm och är runt och snattar. Jag går in på varuhus och tar med mig LP-skivor, kassetter och annat jag vill ha. Det är något nytt och spännande. Att gå in och dra mellan hyllorna. Känna på spänningen. Se om kontrollanter finns. Inga larm, de finns inte än. Jag går runt och tar skivorna under tröjan. De böjer sig lätt som ett långsträckt U. Går ut. Ingen misstänker en välartad skolpojke. Mönstret upprepas i Göteborg. Många gånger. Vi glider runt efter skoltid. Gymnasiet, längesen, men ändå med en viss minnesfräschör. Fy fan, att bara trampa runt som kungen och sno hejvilt. Jag hade en pjäxbag. En orange pjäxbag. Jag gick till Åhlens skivavdelning, letade upp alla skivor som hade svarta människor på omslaget. Jag älskade soul och disco, men det var mycket skit som jag kom hem med. Pappa undrade var alla skivor kom ifrån, men jag sa bara att jag lånat av kompisar, eller köpt billigt. Rekommendationer: Järn - Pjäs på Stadsteatern , Göteborg, Maria Hedborg briljerar. Rom öppen Stad - (film) Roberto Rosselinis mästerverk tål att ses igen. Reflektion - oktober - 22 Lite kvalfunderingar och Gais som säkert går upp och allt mitt gamla hat väller ut över alla skrivande nissar, journalister och pseudomänskor som lovordar skit. Jag blir den där bittre gamle stöten som inte orkar hänga med. Jag står där och förbannar alla ytliga tröghuvuden. Varför? Det bara är så. Jag blir sur, de är idioter och vet inte bättre. Det rör sig inte om någon recension, eller nåt sånt, men vissa skribenter, vissa tidningar och Sverige av idag gör mig så trött. YTA utan innehåll. Jag gillar god mat, enkel humor, fysisk rörelse, smal film, tystnad, skrik, gråt och avslappning. GAIS har ingenting med allt det jag nu skriver att göra, men de får vara med som det enkla greppbara, folkliga som jag gillar. Uppväxt med sport och kalenderbitare är jag. Heidegger, Klammer, Hans Hinterseer, De Chiesa, Thöni, Mahre, Odd Sörli, Paul och Willy Frommelt, Piero Gros: Gårdagens alpina hjältar. Jag kommer ihåg er. Det finns så många minnen, så många minnen kvar. Nya skapas i stunden... där finns jag nu. Rekommendationer: Dolt Hot - Michael Haneke (Bio) - en snällare Haneke, men suveräna bildlösningar, skådespeleri och låånga tagningar gör detta till en av årets bästa. Gå och se! Bennys video - Michael Haneke (Video) - tidig film. oerhört cynisk skrämmande och kritisk till västvärlden. Ett måste om man orkar. Finns i välsorterade butiker. Birgitta Stenberg - Alla Vilda (bok) -Läs skrönor och annat kul i självbiografisk skildring. Kolla upp de tidigare, "Kärlek i Europa" mfl. Reflektion oktober 19 EMRIKS EGNA ORD OM INSPELNINGEN av den nya skivan: Vi satte igång förra våren ute på Kungshatt. Där kom jag, oldtimer med mina slipovers och melodier, texter skrivna och min runda mage. Där kom dom med linsgryta och röka, stora skägg och fria sinnen. Vi ville bara göra musik, bra musik. Petter satt med gitarren, jag sjöng, Nisse fyllde i, la till handklapp och sen kom Micke. Sävliga jazztoner. Sen flyttade vi till Färingsö och Studio Solhem. Ute på vischan, november, bastubad och kalla mälardopp. Lite skön hippiefeeling, men ändå uppstyrt. Fler texter och melodier, jag svämmade över. Vi började i en ände, exploderade i låtskriveri, två helger, tolv låtar. Steinni var där. Denne magiske islänning med sin uråldriga bluesstämma och snabba gitarrfingrar. Han satt i pyjamas och lirade, sen var det go natt. Själv smusslade jag med chokladkakorna och drog igång musikfesten varje dag. Embryon blev till färdiga spår, allt rördes runt. Många sorgsna texter, men melodierna och musiken, alla körer, förvandlade texterna till delar i en låt, en helhet. Nisse och Petter tävlade i körpålägg, vem som gjorde det mest skruvade. Döm själva när ni lyssnar. Jag håller nog på dom sjukt höga falsettkörerna i Stjärnfall, men det finns mer. Sorgen efter min syster, en del sånger blev som små minnesstenar efter henne. Jag talade direkt och hon lyssnade. I Göteborg hade vi ett par intensiva dagar hemma hos mig. Sångbås i storarummet, en alldeles för fullproppad dator med filer på drift. Livet Nord kom och spelade fiol, så vackert och rätt, enkelt. Mats Eriksson vevade med gitarren. Lätta handgrepp, otrolig slide och kort till skrattet. Vi har skrattat mycket. Flippat ut och sagt att allt är möjligt. Musiken ska tala och min röst. En dag satt jag i frisörstolen hos min favorit. Hennes man spelar musik, producerar, Johan Forsman. Han ville vara med. Hem till Johan med hårddisk Försöka reda ut och spela in min sång. Så enkelt. Jag bara sjöng, Johans hund juckade ibland, men det gick snabbt, och rätt, vi la till nån gitarr, flyttade en kör, han tog det ännu ett steg. Johan Mixade, Pelle mastrade och nu sitter jag här med elva små dunbolster att krypa in i, kuddar att luta sig mot. Det känns skönt. Stig in kära ni, slappna av och släpp taget. Alla är inbjudna till denna musikfest! Rekommendationer: Gå ut i Höstsolen så länge det går! Okt. Reflektion-"Skräputveckling" Fy fan vad det är jobbigt att leva. Tvätta, dammsuga, städa, plocka undan alla papper, betala räkningar, köpa mat, laga mat, umgås och sen om igen. Ekorrhjulet. Jag tänker på de där enkla sakerna som jag har så svårt för: Att plocka undan, slänga skräp. Jag har varit lat sen barnsben. Lade alltid bananskalet under sängen. Det fick ligga där med andra skrottar, chokladpapper och gona in sig tills min snälla styvmor plockade undan skiten. Sån var jag, är fortfarande till viss del, men lite bättre. Jag har alltid slängt allting, regelmässigt, rakt på marken. Ja, titta!, det kommer någon snäll och plockar upp efter mig. Eller också: Det är så man gör. Men jag har märkt en liten förändring. Jag står och väntar på bussen, äter ett äpple, en chokladbit, eller hittar en gammal biobiljett i fickan. Jag ser mig om och går till papperskorgen och slänger. Det är vuxet och bra. Jag vet att det faktiskt är skönt att vakna upp i ett städat hem. Jag jobbar mycket bättre om dammtussarna inte ligger som en mjuk matta runt datorn. Det känns fint att komma till en ren busshållplats. Jag har inte kommit så långt i min utveckling att jag plockar upp andras skräp runtomkring mig. Ibland ser jag dessa män, nästan alltid män, som diskret tar en papperslapp, ett bananskal och lägger i närmaste papperskorg. Men jag har börjat se skiten. Jag registrerar, upptäcker och förstår att man inte bara kan slänga och bara det är ju en litet led i min skräputveckling, eller hur? Rekommendationer: 100.000 skattefritt - (Pjäs på Angeredsteatern). Bästa pjäsen på länge! Unga skådisar, unga manusförfattare och så Ove Wolf. Inte missa! The Latin Kings - Portafolia (bok) - den sanna berättelsen om Chepe, Salla och Dogge. lättläst och underhållande om de lågmälda kungarna of rap and slowmo beats. Lina Ekdahl - Vad är det som skall utföras (dikter/bok)- Bra ingång till poesi är Linas underfundiga och tänkvärda rader. September 4, 2005, Reflections from the past... Det blir lättare att få en överblick. Stressen försvinner. Åldern spelar in. Hösten är snart vacker och rödgul. Det finns ingen ångest i att kliva in i kommande vinterslask. Det finns som alltid en oro, men den ska vara där. Det är därför vi är människor. Jag har den senaste tiden gått bakåt, utforskat det gamla. Min funk. Vi spelade med en konstellation på Göteborgs-kalaset nyligen: Monsters of funk. Bilder finns i foto sektionen. En timmes släpp och Stonefunkers-energi blandat med rutin. Det kändes skönt att visa upp sig själv i det sammanhanget för nya och gamla fans. Det ska vi göra om. Åkte på en riktig kändistitt häromdan då jag spelade in nöjesprogrammet Doobidoo. Kan bli hur dåligt som helst, men tror att min sång gick fram. Jag sjunger för alla som vill lyssna. Skivan är på väg. den är klar och redo att skeppas, bara en liten stund till.. vänta, vänta... där kommer det, livet, min vän, högtravande livet. För övrigt rekommenderar jag: The best of Bill Withers, Lean on me - (Cd) Bill Withers greatest hits (vinyl) Upptäck denne underbare låtskrivare och sångare. Allt är inte bra, men vill man bli glad finns ingen bättre sång än "Lovely Day". Tom Waits "The early years" ( Cd) Tidiga sånger, sköna texter. Henrik Langeland - Wonderboy - (Bok) Underhållande om börsmäklare som ballar ur. Jonas Inde/Martin kellerman - Too fast for Love - (Bok)Lite kul och tragisk roadmovie från USA. Jakob Ejersbo - Nordkraft - (Bok)Mäktig skildring av danska knarkers på drift. 2000-talets "Jack" kanske. Reflektion 2. Augusti 2005 Jag sitter vid datorn och lyssnar på Mauro. Han är ganska rolig, inte dryg. Berättar små episoder ur sitt behagliga liv. Jag kommer på mig själv med att vara avundsjuk. Vadå? Denne kille som vägrar turnera, uppleva scenen, musiken, på det bästa sättet, livs levande. Det är synd. Mauro är ganska bra. Fast de gånger jag sett honom med ett glas i handen har han givetvis kört med sin lite coola Sthlms-stil som vi bönder har så svårt att ta till oss. Men han skriver en del bra sånger, har ganska bra musiksmak, så jag ger honom tummen upp och tack för ett ok sommarprogram Mauro. För övrigt kan jag rekommendera: Siri Hustvedt - Vad jag älskade (What I loved).(Bok) En rolig, obehaglig och spännande NYC berättelse, delvis om konst, arv, miljö, sex och kärlek. Skriven av Paul Austers fru, faktiskt lite i hans stil, dvs. bra. Ernest Ranglin - Below the Bassline. (CD) Gitarrist från Jamaica med skön Reggae/jazz. Passar bra som soundtrack till varma kvällar. Raphael Saadiq - Ray Ray. (Vinyl) Klar, direkt, vacker stämma. Sjunger om kärlek på ett enkelt och rättframt sätt. Ny soul som berör.