Del 1 - 70-tal
EMRIK, liten gosse, tidigt 70-tal.
 
20 maj, 1965. Emrik föds på morgonen den 20 maj på Mölndals sjukhus.
Mor- Ulrika Larsson- allmän-Läkare, gynekolog
Far Sten- Thore Larsson Läkare, öron, näs och hals specialist.
Emrik är ett otrolig litet barn som tvingas ha dockkläder på sig den första tiden.
Växer upp i Mölndal, på Eriksgatan 3, i närheten av Stensjön och Gunnebo slott.
Får två bröder Torsten 1966, Gustaf 1968.
( Senare syster Ingrid 1972, Karin 1976, lillebror Marcus 1979).

Emrik börjar Rudolf Steiner skolan, mycket sång, musik, teater.
Redan som barn utåtriktad och clownaktig, samtidigt blyg i vissa sammanhang.
Uppträdde som operasångare för släkten.
 Mamma trodde att jag antingen skulle bli präst eller skådis som vuxen. Själv hade jag busschaufförsdrömmar och cyklade runt kvarteret där jag hade min lilla tur med hållplatser och stopp.
Trots att jag var omgiven av syskon ägnade jag mig mycket åt ensam- lekar som barn.
Höjdpunkten varje morgon och eftermiddag var bussturen till skolan, som då låg i Haga.

- Jag fick min första skivspelare, en vit plastgrammofon 1972. första skivan var "hits of 72" som bland annat innehöll den enerverande hiten Popcorn.
Musik jag lyssnade på var framför allt Elvis, han var den store idolen.
Jag stod ofta framför spegeln i badrummet, skvätte vatten på mig och imiterade en svettig Elvis från någon av hans Las Vegas eller Hawaii shower.
Min granne hade spelat in ett Elvisband som jag ständigt återkom till.

Annars så spelades det mycket av allt i vårt barndomshem.
Jag minns mest Elton John, Kris Kristofersson, Billy Swan I can help, disco, jazz och massa mer.
Senare på sjuttiotalet blev mina stora idoler 10CC.
Jag fick ett livealbum i julklapp och det är en av de plattor jag lyssnat mest på genom åren. Im not in love är fortfarande en fantastisk låt.
Svensktoppen var en annan musikalisk inkörsport. "Tiggaren från Lhuosa", "Då går jag ner i min källare" och andra hits blev personliga favoriter.

Rudolf Steiner skolan var mycket viktig för mig när det gäller mitt tidiga musikintresse.
Vi spelade blockflöjt och sjöng körsång minst en timme varje förmiddag.
Steiner var lite av en sekt-skola och elever från andra skolor kallade oss "Steinerbarn".
Vi var ju små Steinerungar som dansade gammeldans, övade eurytmi och gjorde en mängd knepiga saker.
Jo, vi sydde våra egna skolböcker också. Jag älskade Steinerskolan. Perfekt för en egotrippad skitunge som inget annat ville än fånga de andra skolbarnens uppmärksamhet.


Emrik med mamma Ulli (1941-2002), 70-tal

Hemma ville vår mor skapa ett syskonband och lät varje barn spela olika instrument.
Fiol blev mitt instrument och jag hatade från första stund min svårbemästrade fela.
Jag fick först lektioner av vår klassföreståndare Per Ek, men senare privat lektioner av en barsk , pensionerad major vid namn Axelsson.
Jag minns med fasa de onsdagar jag fick ta vagnen till femmans ändhållplats, gå ett par hundra meter för att senare stå och öva kadriljer och annan folkmusik.
Såhär i efterhand tror jag att jag tog till mig en del av det major Axelsson lärde ut.
I många av de visor jag skrivit finns en liten folkviseton som kanske kan härledas till dessa hemska onsdagseftermiddagar.

Mina första små trudelutter skrev jag uppe i Sälen tillsammans med mina bröder.
Vi hittade på egna radioprogram som vi fyllde med prat och musik.
"Rapport från Sälenfjällen" var en tidig favorit

In i sjuttiotalets brus började jag åka skateboard.
En helt ny värld öppnade sig.
Min bror och jag åkte på tävlingar, började festa och lyssna till amerikansk punk och New Wave såsom DEVO, B52's, Black Flag, Circle Jerks, Dead Kennedys med flera. Vi blev små skaterebeller mitt i överklass-tillvaron.

Men, jag sjöng fortfarande i skolan och visorna vi lärde in var både franska chansoner och svenska visor. Bellman, Taube och annan körsmusik vevades varje morgon.
Steinerskolan var ganska skön på det sättet. Alla elever fick vara med och sjunga. Undrar hur det egentligen lät?
Eftersom mina föräldrar levde ett överklassliv och röstade på Gösta Bohman kom jag överhuvudtaget aldrig i kontakt med progg eller annan vänster-orienterad musik.
Det är som en blank fläck i mitt förflutna.
Vi uppfostrades istället till att hata Palme, aldrig handla på Konsum samt lära oss att pengar är det som styr världen och pengar bör man tjäna för att bli lycklig här i livet.

Det låter kanske som om jag levde ett skönt lyxliv med semestrar och ekonomisk trygghet, men andra saker förmörkade min tillvaro.
Mina föräldrar gav oss sällan direkt kärlek och de hade båda två olika älskare och älskarinnor.
Jag levde i en riktig dokusåpa och kan i efterhand se att pengar definitivt inte är det viktigaste här i livet.
Viktigast är att få känna riktig villkorslös kärlek.

Skådespeleri, det var tidigt min grej.
Jag ville bli skådespelare och dansör. Jag såg alla filmer med Fred Astaire och Ginger Rogers. jag älskade gamla svenska filmer och satt gärna uppe och såg allt ifrån amerikanska komedier med James Stewart till Nils Poppe.
Jag ville också kunna steppa, sjunga och dansa.
Min skådespelartalang fick jag utlopp för i skolan där jag hade ett flertal huvudroller i de pjäser och bygdespel som sattes upp.
Jag gjorde senare ett halvhjärtat försök att söka någon teaterutbildning, men jag var då för utflippad och trött på studier för att orka med nåt sånt.
Jag ville ha kul.

Emme o Torsten på fotbollshumör, GAIS vs. Tottenham

"DADDY T" på de sju haven... Den salte kapten Thore (1939-1998), min far, som delvis lånat sina drag till vis-karaktären "Daddy T".




Min käre broder Gustaf (1966-1993)